Anders Chydenius, (1729-1803) var  finlands-svensk präst, nationalekonom, politiker och  radikal tänkare i sociala och ekonomiska frågor.   Han breddade basen för samhällsdebatten  när det gällde frihandel och avtalsrätt,  ekonomi, tryckfrihet och toleransedikt för mosaiska trosbekännare, d v s officiell benämning på den judiska bekännelsen.  
    Ett verkligt nytänkande intog han när det gällde  drängars och pigors  rätt att teckna avtal över det enda de hade, som egen arbetskraft, till den som bjöd högst för den. 
     Chydenius, var influerad av den franska upplysningsfilosofin, han var en produktiv skriftställare inom ett flertal  områden. Liksom många andra tänkare  under upplysningstiden var  Chydenius inspirerad av den newtonska världsbilden. Anders Chydenius viktigaste  publicerade arbete anses vara: "Den nationella  Vinsten."    
    Anders Chydenius var en betydande opinionsbildare. Hans tre främsta hörnstenar var:  Solidaritet med de eftersatta inom och utom riket, ekonomisk  och politisk frihet.  Chydenius ansåg också att den ojämna förmögenhetsfördelningen ledde till  betänkliga konsekvenser i rättsligt  och politiskt hänseende. 
 
Riksdagsman från fattig landsända
Han var riksdagsman i prästeståndet under åren 1765-66. Under 1766 uteslöts han dock från ståndet.  Han valdes som de österbottniska kaplanernas representant till riksdagen 1769, men valet förkastades av prästeståndet. Med åren blev Chydenius skrifter och samhällsomdaning allt mer kända och accepterade. Han deltog i riksdagarna 1778-1779 samt 1792.
    Förutom  själasörjare utvecklade han också ett djupt socialt engagemang. Ett engagemang som omfattade teologi agronomi, medicin och politik.  I Gamlakarleby, eller Karleby  som församlingen senare kallades,  hade man tidigt lagt märke till Chydenius begåvning, hans vassa penna  och hans engagemang.  Inte minst i en, för dessa nordbor, så viktig fråga som att bekämpa stapeltvånget. Mer om detta nedan. 2003-01-08

Född i kargt landskap
Chydenius föddes den 26 februari 1729 i prästgården Sotkamo. Som femåring flyttade han  med föräldrar och syskon  till  Kuusamo. Där bodde familjen tills Anders var sjutton år. Det är från denna  trakt  som den unge Anders fick sina mest  påtagliga minnen under en  mycket mottaglig period av sitt liv. Anders och hans bröder  flyttade dock tidigt hemifrån för studier, men återkom till hemmet i prästgården vid sommar och vinterlov. Sönerna fick först privatundervisning men från tioårsålder gick de  i skola i Uleåborg.  År 1745, då brodern Samuel var sjutton och Anders sexton år, skrevs de in som studenter  vid Åbo akademi. Där hade far och farfar studerat  och farmorsfar föreläst som teologie professor.  

Framtida hemförsamling
Fadern Jacob Chydenius ansökte 1745, då sonen Anders  var drygt 16 år, hos Åbo domkapitel om att bli förflyttad från Kuusamo församling. Han var drygt fyrtio år men hälsan hade börjat vackla. På den tiden, mitten av 1700-talet, var 40 år  en högre ålder än idag. Dessutom hade Jacob Chydenius en innerlig önskan att efter alla  år i den  karga norden få flytta söderut.  1776 flyttade han tillsammans med sin familj, när  vinterföret medgav,  till Gamlakarleby och den stiliga prästgården där. Från Gamlakarleby, en betydligt  naturvänligare plats än Kuusamo  kunde familjen se havet. På en vecka kunde  man, med god vind, åka båt till Stockholm.  Där verkade  fadern Jacob fram till sin död. Sonen Anders började sin prästbana som kaplan hjälppräst/(präst i kapellförsamling)  i Nedervetil, nära Gamlakarleby där han senare blev kyrkoherde och kontrakts- prost. Han verkade där fram till sin död 1803, 74 år gammal.  

Ödemarksbarn
Under sina första  sjutton år fick Anders Chydenius uppleva livet i norra Finlands  ödemarkssocknar. Livet där var kallt, hårt och kärvt för befolkningen. Folket  var utelämnat  till frost och sjukdomar. Befolkningens  huvudsakliga utkomst var svedjebränning, en form av primitivt åkerbruk där man bränner skogsmark och sår i askan. 
     På Kuusamo prästgård var livsföringen en annan än i andra delar av landets kulturbygder. På andra prästgårdar fanns vid den tiden, ett rikt  kulturlivet och resande ståndfolk besökte året om prästgårdarna. I Kuusamo fanns inga andra ståndspersoner än länsman med familj. 
      Då prästfamiljen i i ödemarkssocknen  Kuusamo inte hade annat umgänge än bönder  kom man att få  se allmogens slitsamma  hårda vardag.  Anders Chydenius visade senare i livet stor sympati för allmogebefolkningen och dess allra mest fattiga och utsatta skikt.  Gentemot ståndspersoner  förhöll han sig  mer avvaktande. 

Stapeltvånget
Som tillhörande mösspartiet (de yngre mössorna) gjorde Chydenius sig känd som kritiker av det bottniska handelstvånget och han var en förespråkare för en friare handel. Stapeltvånget från 1617 bestämde att bl a de österbottniska handels männen endast fick föra sina handelsvaror till två stapelstäder;  Åbo och Stockholm. Där tvingades de lasta  om innan varorna kunde exporteras. Det pågick en kamp om seglationsfriheten. Storhandlarna i Stockholm  kunde, genom sina monopolföretag,  göra goda vinster på den fattiga nordliga befolkningens  bekostnad. Skeppsbron var omlastningsplats och skeppsbroadelns fäste. De ståtliga husen  längs Skeppsbron i Gamla stan står  kvar. Lika ståndsmässiga nu som då.  

Nordens Adam Smiths
Koncentrationen av utrikeshandeln var typiskt merkantilistisk, (d  v s ett föga enhetligt  ekonomiskt  system som var förhärskande i Europa från medeltidens slut fram till 1700-talet).   Redan på 1600-talet försökte representanter från såväl Österbotten som Västerbotten få en ändring till  stånd. Men misslyckades. Anders Chydenius argumenterade för en friare handel  med argument som liknade  Adam Smiths (1723-1790). 
     Chydenius såg möjligheterna.  Han var beläst och kände tidens strömningar. liksom alla andra av den tidens  Han och andra   intellektuella följde vad som hände trots att det inte hade tillgång till dagens informationsflöde.  Sett till tidsperspektivet och tidens utveckling infinner sig  frågan vad skulle  dessa män  kunnat uträtta idag?   

Chydenius gav oss offentlighetsprincipen
Anders Chydenius största  insats för eftervärlden är 1776 års tryckfrihetsförordning, TF.Chydenius  bedrev en central roll  för en  liberalare tryckfrihetsförordning. Och vår första tryckfrihetsförordning, till formen grundlag, antogs 1766.
     För Chydenius stod det helt klart att mera genomgripande samhällsförändringar  inte kunde genomföras utan en grundläggande tryckfrihet. Och tryckfriheten kom till mot bakgrund av rådande politiks förhandscensur. Vid den tiden, mitten av 1700-talet, så var det nog ingen som då insåg vad vidden av denna förordning skulle få. Att den även skulle omfatta en granskning av  den politiska makten. 

1776 års tryckfrihetsförordning
Det var genom 1776 års  tryckfrihetsförordning som vi idag har den för oss unika offentlighetsprincipen.  Den nu gällande  svenska tryckfrihetsförordningen är från 1949 med senast större  ändringar år 1974. Offentlighetsprincipen, medborgarnas rätt att ta del av offentliga handlingar,  måste ständigt försvaras.  Inom de etablerade medierna accepterar  den politiska makten yttrandefrihet och offentlighetsprincip. Men det är när nya former av media  uppstår som problem uppkommer. Att via t ex hemsidor publicera namn, utan att först tillfråga vederbörande, kan straffas genom den så kallade  Personuppgiftslagen,  PUL, från 1998. 

PUL
1998 fälldes  konfirmationslärare Bodil Lindqvist från Alseda, utanför Vetlanda,  av Eksjö tingsrätt efter att ha publicerat en kyrklig hemsida. På hemsidan hade hon beskrivit hur en arbetskamrat föll ner från en steg och vrickade foten. Tingsrätten hävdade att uppgifter om sjukdom klassas som känsliga personuppgifter och får inte exporteras  till "tredje land". Arbetskamraten hade inget att invända mot beskrivningen på hemsidan. Ärendet  ligger  hos EG-domstolen i Luxemburg.  

För Chydenius stod det klart  att det inte gick att göra samhället rättvisare utan att först tillförsäkra de befolknings- grupper, som eftersträvade detta, en större politisk makt. Han ville höja folkets politiska medvetenhet genom att garantera tryckfriheten och genom riksdagen förskjuta tyngdpunkten till de ofrälse stånden.
                                    Åter Hemsidan