Sima Samar,  Afghanistan

Våren 2003 besökte Sima Samar Stockholm och PalmeCentrat. Sima Samar, som är f d kvinnominister i Hamid Karzais  provisoriska och ganska svaga regering är en modig, intelligent och mycket oppotionell  kvinna.  I varje fall  ur Afghanisk synvinkel. Men när den ordinarie regeringen skulle tillsättas fanns  hon inte med bland ministrarna. Själv menar hon att valet var hennes eget.

I juni 2002 utnämndes hon istället till ordförande för Afghanistans  kommission för mänskliga rättigheter och har bl a verkat för att krigsförbrytelser begångna av USA ska utredas.

Kamp och hat
De senaste årtionden har hon kämpat för kvinnors rättigheter och levt under ständiga dödshot.  Hon har aldrig varit rädd för att säga ifrån och hon vägrade att acceptera att kvinnor skulle bära den beryktade burkan. Hon hatades av talibanerna men också  av den tidigare  islamistiska motståndsrörelsen, mujahedin. Många av dem har nu återkommit till makten. Hon tror att även amerikanerna hatar henne  därför att hon har talat om skadorna efter deras bombningar.

Sima Samar är läkare till yrket och hon har bedrivit skolor, sjukhus och hälsokliniker för kvinnor och flickor både i Afghanistan  och i flyktinglägret   i Quetta,  Pakistan. Men  hon har också startat en rad skolor  ute på landsbygden.  

Sima Samar har särskilt intresserat sig för kvinnornas utsatthet. När talibanerna drevs bort från makten i Afghanistan  såg framtiden något ljusare ut för kvinnorna.  Nu har det gått ett och ett halvt år sedan talibanerna föll men fortfarande är kvinnornas situation mycket svår. Den internationella människorättsorganisationen, Human Right Watch har rapporterat om hur krigsherrarna fortfarande använder misshandel, våld och våldtäkter som metod för att behålla  sin makt och försöka skrämma folk att leva efter traditionen. 

Vi har inte lag och ordning i Afghanistan, här råder vapnens oordning, sa Sima Samar vid sitt besök i Stockholm. Krigsherrarna har åter tagit makten och de vill att kvinnorna ska se ut och uppföra sig som förut. Men det är inte bara krigsherrarna som är ett stort problem. 

Ett annat problem är att man även på hög nivå vill förtiga negativa händelser. Samar  tog som exempel: När polisen hade attackerat studenter på universitetet så rapporterade kommissionen detta som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Men varken regeringen eller  massmedia tog upp rapporten. Simar Samar underströk  också att det är oerhört viktigt att Afghanistan får ett fungerande rättssystem. 

24 års krig
Hon minns de första krigsdagarna för 24 år sedan. Skottlossningen. Hur jetplanen dånade fram.  Hur människor samlades ihop och helt godtyckligt dödades. Det var en statskupp. Hennes man anslöt sig till motståndsrörelsen, blev tillfångatagen av ryssarna och försvann. Sima Samar flydde då  till Pakistan  med deras lille son.

De bomber som fällts över Afghanistan är fortfarande ett hot. Dels innehöll en del  av bomberna små splitterbomber som till stor  del kan ligga kvar outlösta. En annan  följd av bombningarna är radioaktiviteten.  Sima Samar är medveten om detta, men konstaterade att Afghanistan inte har vare sig utrustning  eller  kunskap  för att kunna  hantera detta. Ett av många  områden där det saknas resurser.   

Massakern i Mazar - Dödens konvoj
Sima Samar fick också, vid sitt Sverigebesök,  frågan om ”Massakern i Mazar - Dödens  konvoj". Hon ville dock inte uttala sig speciellt tydligt  i denna fråga. Svaret var svävande och det är naturligtvis en mycket känslig fråga. Hon svarade att hon är medveten om att det finns  rapporter om att många har  dödats. Men det var en kaotisk situation och det finns inga säkra siffror. Hon hoppades att det så småningom går att få fram mer information. Det går inte att nämna några siffror i sammanhanget, ansåg  Sima Samar. Och hon nämnde att det finns massgravar inte bara från år 2002 utan också från massakrer på 1990-talet. Allt detta måste utredas, menade hon

Afghanistan är idag ett land mellan  hopp och förtvivlan. I skuggan av Irakkriget och andra oroshärdar i världen glöms nu Afghanistan och dess 24-åriga krigslidande bort.