Flera hundra avrättade. Under det gångna århundradet? Det senaste decenniet? Det senaste året? Nej – under en månad. Det handlar om Kina, där världens största terrorregim härskar. Ett jätteland, som styrs med blodsbesudlad järnhand av en gammelkommunistisk regim med tydliga drag av fascism.
     Detta land vill arrangera världens största sporthändelse, de prestigefyllda olympiska sommarspelen. Bättre PR går inte att få. Prestigevärdet är extraordinärt.  Ekonomiskt har det en enorm betydelse.

Vad gör då Sverige, detta ständiga världsamvete och värnare av mänskliga rättigheter? Sent omsider har Ulrica Messing, Sveriges idrottsminister, tagit  till orda och klargjort att det vore olämpligt om svenska olympiska kommittén röstade för ett diktaturens OS. Men en företrädare för den svenska olympiska kommittén, ogillade Messings ingripande. Uppenbarligen har åtminstone delar av Sveriges olympiska kommitté fortfarande inte insett att idrott och politik hänger ihop.

Den svenske delegaten betecknar valet som "jättesvårt". En intressant fråga är då om en hög företrädare för den med skattemedel underhållna idrottsrörelsen verkligen har svårt att skilja mellan en dikatorisk regim och demokratiska regimer. Finns det dolda bevekelsegrunder? I idrottens mutbelagda skumraskvärld – där en del av den internationella olympiska kommitténs delegater förmodligen ingår – kan ingenting tas för givet.
     Till det mer pinsamma hör att en av Sveriges genom tiderna främsta idrottsmän, en bordtennisstjärna, har uttalat sitt hundraprocentiga stöd för OS i Kina.
      Bordtennisstjärnan,  som naturligtvis inte är okunnig om förtrycket i Kina, har förmodligen betalt för att tycka som han tycker. Den som betalar honom för att denne ska vara stort affischnamn för ett OS i Kina, är en stor svensk intercom-koncern. Denna koncern vill, med hjälp av bordtennislegenden, öka sina möjligheter på den gigantiska kinesiska marknaden.

Men hur kan en redan synnerligen förmögen person ställa upp på detta?  Han kunde ha sagt nej. Men kanske handlar det inte om pengar. Kanske tycker han i grunden att den rödfascistiska förtryckarregimen är en bra regim.
     I praktiken ställer han upp på att folk avrättas mer eller mindre på löpande band och att deras vitala organ tas ur deras kroppar och säljs för transplantationer. 
     Detta är något som inte bara drabbar dödsdömda brottslingar. Kvarlevorna efter Falun Gonganhängare, som mördats i interneringslägren "försvinner" och det är svårt att se något annat skäl till detta än att man vid "obduktionen" lagt beslag på inre organ till ett värde av några hundra tusen kronor per offer.
     Bordtennisstjärnan borde skämmas. Men det borde också ett stort antal industriledare, idrottspampar och politiker i olika delar av världen. Personer som ser mellan fingrarna med den kinesiska terrorn.

Vad kan vi, mer vanliga människor göra? Jo, vi kan åtminstone låta bli att köpa kinesiska varor, som numera finns i riklig mängd på den svenska marknaden. Vi kan också gå med i någon av de människorättsorganisationer som är engagerade i motståndet mot förtrycket.

Postgironumret till Amnesty är 90 00 72-0.

Åter Hemsidan