Statens miljardsatsning på att minska segregationen i de mest invandrartäta områdena har misslyckats. Den slutsatsen drar bostadsforskaren Åsa Bråmå och professor Roger Andersson i en nyligen (dec 04) framlagd rapport från IBF - Institutet för bostads- och urbanforskning. Rapporten bekräftar tidigare iakttagelser. Och problemen kvarstår.  

De som har råd flyttar
Av studien framkommer också att personer som har råd flyttar ifrån de instabila invandrartäta områdena. Kvar blir de allra svagaste. När de resursstarka flyttar från ett sådant område skapar det, enligt Bråmå och Andersson, instabilitet i områden med dålig social kontroll och ökad brottslighet och vandalisering som följd. Under 1990-talet har forskarna följt drygt 270. 000 personer som bott i utsatta områden inom stockholmsregiongen och som ingått i regeringens storstadssatsning. Man ville undersöka vad de politiska satsningarna haft för effekt på segregationen.

Svenskarnas ansvar
Åsa Bråmå anser att svenskarna har ett stort ansvar för utvecklingen eftersom de inte vill vara delaktiga i integrationen. I debatter och politiska dokument som berör den etniska boendesegregeringen används slentrianmässigst uttrycket ” invandrartäta ” bostadsområden. Lämpligare vore att istället tala om svenskglesa bostadsområden och förstärka uppmärksamheten mot den sverigefödda befolkningens flyttning och bostadsval. Så långt Åsa Bråmå och Roger Anderssons nya studie.

Systemfel i flyktingpolitiken
Andreas Carlgren, generaldirektör på Integrationsverket, ansåg (DN 03-09-19)  att Sveriges sätt att organisera mottagandet av flyktingar lider av systemfel. 
    Enligt Carlgren är det inte hos den enskilde bristerna finns. ”Förklaringar och behovet av förändring måste i stället sökas i arbets- och förhållningssätt, i normer och praxis som utvecklats i det svenska samhället och som stänger invånare ute.” Carlgren hänvisar till Integrationsverkets  årsbok ”Rapport Integration 2002” som  speglar att den  strukturella diskrimineringen  är tydlig och omfattande. (…). "Resultatet av detta systemfel har varit förödande – för enskilda, för kommuner, för stat och för samhället i stort”, ansåg Carlgren.
Andreas Carlgren skrev vidare att ”Forskning och internationella erfarenheter talar entydigt om vikten av att nyanlända tidigt har ett arbete för fortsatt delaktighet i samhälle.”

Systemfel -  Ett ersättningssystem i obalans 
Andreas Carlgren hänvisade också i sitt debattinlägg  till Integrationsverkets rapport ”Systemfel – Ett ersättningssystem i obalans”.
     Av rapporten framkom att kostnaderna för kommunernas försörjningsstöd är betungande. ”Omkring 90 procent av de ersättningar som kommunerna får av staten går till kostnader för försörjningsstöd. Försörjningsstödet riskerar att äta upp möjligheterna för andra insatser under nyanländas första tid.” Så långt Carlgren.
    Problemen med att få ut invandrare på arbetsmarknaden kan delvis förklaras med bristen på arbete. Under 60-talet, då vi hade en kraftig arbetskraftsinvandring, var förvärvsfrekvensen mycket hög. Den invandrande arbetskraften hade arbete men inte bostad. Idag är det tvärt om.

Möjligheter och hot
Det finns många frågor att ställa om såväl integration som om nyanlända flyktningar.
Det talas ofta om det mångkulturella samhället. Frågan är hur väl integrationen lyckats när det gäller personer  med avvikande kultur och traditioner. Har vi lyckats attrahera invandrarna med vårt levnadssätt och vår kultur?
     Hur ser det multikulturella samhällets möjligheter och hot ut? Hur hanterar vi normkonflikter och normförskjutningar i mötet mellan svenskar och företrädare för andra kulturer som kommit till Sverige? Där hedersmord men också konflikter och kulturella  krockar förekommer. Ungdomar, både svenskar och svenskfödda med utländsk tillhörighet, som bor i starkt socialt och etniskt utsatta bostadsområden delar inte alltid fullt ut vårt samhälles demokratiska värderingar.
   Samtidigt visar en enkätundersökning som antidiskrimineringsbyråerna i fyra städer gjort att få utrikes födda anmäler diskriminering.

Svenskglesa bostadsområden
I många invandrartäta eller ”svenskglesa”  bostadsområden, som Rinkeby i Stockholm eller  Rosengård i Malmö, upplever sig många svenskar som främlingar. Det får ibland  till följd att dessa, som Åsa Bråmå och Roger Andersson skriver i sin studie, söker sig därifrån. Hur hanterar politikerna en sådan fråga?
    Man kan se på de invandrartäta områdena på två sätt. För de invandrare som är här sedan länge och inte fått något arbete eller där integrationen misslyckats ger det mångkulturella boendet en viss trygghet mot ensamhet och utslagning. Samtidigt som det kan alstra problem.
     Om nyanlända istället snabbare fick språkundervisning och slussades ut på arbetsmarknaden skulle de snabbare integreras i det svenska samhället.   

Integration genom föreningsliv?
IBF  lanserar på sin hemsida en bok ”Föreningsliv, makt och integration” av Bo Bengtsson. I boken diskuterar tolv författare vilka förutsättningarna egentligen är för att föreningsliv och föreningsengagemang ska bidra till politisk integration och ökad makt för personer med utländsk bakgrund.
   I vilken utsträckning kan sådana föreningar fungera som en väg in i den svenska samhällsgemenskapen? Och vilka möjligheter har personer med utländsk bakgrund att få inflytande inom traditionella svenska folkrörelser som facket, hyresgästföreningen och idrottsrörelsen?

Ohållbar situation för barn
En del barn som flytt till Sverige med eller utan sina anhöriga bär på många traumatiska  upplevelser. Regering och riksdag måste uppmärksamma situationen också för de barn som kommer ensamma till Sverige. En del försvinner, andra försöker begå självmord då de inte får stanna. Idag handlar det om liv eller död om ett sådant barn ska få stanna i Sverige. Vi var pådrivande i arbetet med FN:s barnkonvention. En av de första nationer som ratificerade den. Men att ratificera en konvention är inte detsamma som att följa och respektera den.

Brist på arbete – en bomb
Samtidigt som invandrare behöver komma in i samhällslivet genom språkundervisning och arbete står idag många frustrerade svenskar utan arbete. De allra flesta arbetslösa vill – tvärt emot vad som ibland framställs – ha ett riktigt arbete.
    Arbetslösheten kan fungera som en tidsinställd bomb om svenskar upplever sig förbisedda till förmån för invandrare eller arbetstagare från de nya EU-länderna. Arbetsmarknadspolitiken eller brist därpå är som en tidsinställd bomb. Hur ämnar politikerna hantera denna situation? Det är lösningar som behövs – inte konflikter.

Förslag till integrationspolicy för Stockholms stad 2005
Förslaget till policy utgår från tre övergripande mål för integrationspolitiken som fastställs i stadens budget
1. Förutsättningar ska skapas för ökad hållbar tillväxt och ekonomisk utveckling i hela staden
2. Skillnader ska minska mellan olika delar av staden
3. Metoder ska utvecklas i syfte att synliggöra, motverka och bryta fördomar, rasism och diskriminerande strukturer

Det där är traditionella klyschor. Nu handlar det om att ge klyschorna ett substantiellt innehåll. Och då återstår mycket att göra.

Åter Hemsidan