 Korta utdrag ur diktsamlingen DEN
JAPANSKA SPELDOSAN |
 |
| Det finns inget som tyder på att kärlek kan uthärdas som att bära sten och ändå flyga att veta i hjärtat Templet står kvar Här |
Natt så djup att själen strövar vilse något söker hemliga passager finner väg med ord och svärd månen som just ridit över i drömmen täcker mig |
| Gör det osynliga i mig synligt lägg ditt röda hjärta intill mitt vita lär det stava liv och kanske kärlek |
|
| Du kan omöjligt veta hur bilden av någon jag mött dröjer i mitt hjärta men inatt ska du drömma att månen vilar på min ärm |
|
| Från liv till liv du byter skepnad än är du kvinna än är du sten - ett hjärta som inte känner några avstånd |
|
| så håller du mig kvar att lära mig att inte så som stenen sakta sjunka av min egen tyngd allt längre in i glömskan men oroligt som vattnet byta skepnad stiga och falla i drömmens svällande segel |
|
| I flodens silkessvalka låt fiskarna glädjas åt dikterna som sipprar ut ur våra hjärtan låt oss sovande drömma det obönhörliga livet |
|
| Tillbaka |