HELIGA BIRGITTA
Ett elevarbete av Anna-Karin Björck
Klass 5 AM, HT -97
Heliga Birgitta föddes troligen 1303 i Finsta ett par mil väster om Norrtälje i Uppland. När hon var barn fick hon lära sig att sy, brodera, läsa och skriva. När hon var 13 år gammal blev hon bortgift med Ulf Gudmarsson. Hon fick 8 barn. Det äldsta barnet var Märta sedan kom Karl, Birger, Katarina, Bengt, Gudmar, Ingeborg och Cecilia. Birgittas sista förlossning var livshotande. Birgittas far Birger Persson var riddare, rådgivare till kungen och lagman över Uppland. Birger Persson bestämde att Birgitta skulle gifta sig med Ulf Gudmarsson. Birger dog troligen 1314. Birger och Birgittas mor Ingeborgs grav finns i Uppsala dom kyrka. Ulf Gudmarsson var fem år äldre än Birgitta. När hennes far bestämde att hon skulle gifta sig med Ulf Gudmarsson kände Birgitta knappast Ulf, så var det på medeltiden. Ulf var en rik adelsman. Han dog 1344 i Alvastra, då var Birgitta 41 år gammal. Birgittas mors far var kusin till Magnus Ladulås så genom sin mor var Birgitta släkt med kungen. Vadstena kloster grundades av heliga Birgitta. Katarina ett av Birgittas barn var den första föreståndaren ( abbedissa ) i Vadstena kloster. Vadstena kloster började byggas 1360. Det invigdes 1384, elva år efter Birgittas död. Birgitta dog den 23 juli 1373 i Rom. Hennes kista fördes till Sverige, först med häst och vagn genom Italien och Tyskland och sedan med båt från Danzig till Söderköping. När skeppet var i Söderköping var staden full av folk, och det ringde i alla kyrklockor. Sedan bars kistan i procession litet tåg ) hela vägen till Vadstena, och där begravdes Birgitta. Arton år efter Birgittas död förklarade påven att Birgitta var ett helgon. Man höll en gudstjänst till hennes minne och sedan skrev påven in Birgittas namn i den gyllne boken, en bok där alla helgon står inskrivna. Det skedde i rom den 7 oktober 1391. Till minne av den händelsen bär den dagen fortfarande Birgittas namn. En gång när Birgitta var tio år hade hon en drömsyn, i den kom Kristus och visade sina fem sår för henne. Han sade: "Se hur jag är plågad". På en målning från Appuna kyrka i Östergötland kan man se en tavla på den händelsen. Birgitta var ett märkvärdigt barn. Hon har själv berättat om en märklig syn som hon hade när hon var 7 år gammal. Hon låg vaken i sin säng och då fick hon se ett altare i andra änden av rummet. Ovanför altaret satt en fru i skåpet i skinade kläder. Hon bar en krona i handen och sa: - Kom Birgitta !
Birgitta steg upp ur sängen och gick fram till altaret. Frun frågade: - Vill du ha denna krona ? - Ja, svarade Birgitta. Då satte frun kronan på hennes huvud. Så försvann synen, men Birgitta glömde den aldrig.
Någon gång under 1400 - talet gjorde en svensk mästare ett altarskåp till Sollentuna kyrka, norr om Stockholm. Bland de många helgonfigurer finns också en vacker Birgittabild.
När Ulf dog flyttade Birgitta från Ulvåsa till ett hus alldeles invid klostret i Alvastra. Där hände något som förändrade hennes liv. En tid efter Ulfs död bad Birgitta till Gud. Då fick hon se som ett ljust moln framför sig, och hon hötde en röst som sa till henne. - Kvinna, hör mig, sa rösten. - Jag är din Gud och jag vill tala med dig. Du skall vara mitt sändebud. Genom dig skall jag tala till människor och du skall få höra och se himmelska hemligheter.
Birgitta måste lämna Sverige, och göra den långa färden till påven. Med sig hade hon flera präster och tjänare så det var ett stort följe som bröt upp från Alvastra en vacker höstdag år 1349. Tjänarna red men Birgitta och hennes vänner åkte i vagn. Söder ut gick färden och målet var Rom. Kristus hade talat till Birgitta i en uppenbarelse och befallt henne att resa dit. Där skulle hon träffa påven, och där kunde hon få hans tillstånd att grunda sitt kloster.
Det gick inte fort att resa på medeltiden. Från Alvastra begav sig Birgitta och hennes sällskap till Kalmar. Där steg de ombord på ett skepp och seglade till Stralsund i norra Tyskland. sedan gick färden vidare med häst och vagn genom Tyskland och över Alperna. Mot slutet av samma år kom Birgitta till Milano i norra Italien och i början av 1350 var hon framme i Rom. Resan hade tagit flera månader. Birgittas uppenbarelse var känd över hela Europa och Birgitta blev väl mottagen i Rom. Hon fick bo i ett palats som tillhörde en bror till påven. Hon blev förskräckt när hon fick se munkar och nunnor som levde i lyx och överflöd fastän de hade lovat att vara fattiga.
Kyrkan tog upp stora skatter av folket, men Birgitta tyckte att biskoparna och påven bara slösade bort pengar. De förde dyrbara krig och byggde praktfulla slott. Birgitta var inte rädd att säga sanningen till mäktiga män. Kyrkans girighet ( snålhet ) hade blivit så stor att påven och biskoparna föraktade Herren och bara tänkte på pengar stod det i en av Birgittas uppenbarelser. Birgitta skickade brev efter brev till påven och krävde att han skulle återvända till Rom. Efter många år kom den dag Birgitta länge hade längtat efter. i oktober 1367 när Birgitta hade bott i Rom i sjutton år, återvände påven till Rom. Påven återvände tillbaka till Avignon efter bara några år. Birgitta träffade påven och då var tre av hennes barn med, det var Katarina, Birger och Karl. Då fick hon lov att grunda ett kloster i Vadstena. I november 1371 begav sig Birgitta ut på sin långa resa. Hon var nästa sjuttio år gammal när hon ville bli pilgrim. Hon ville besöka den heliga platsen där Kristus hade vandrat. Den 11 maj 1372 kom hon till Jerusalem. År 1384, elva år efter hennes död kunde de första munkarna och nunnorna flytta in i Vadstena kloster.
Källförteckning: Jag har läst i Kunskapsvärd 1 och i Zesam historia. Jag har också hittat fakta på Internet.