BANGKOK, Thailand     9-10 april, 2002

Kom till Khao San Road i Bangkok. En liten gata fylld med guest houses och stånd, nästan som en liten marknadsgata. Satte oss på ett litet fik och åt french fries. Bangkok är huvudstaden i Thailand och är fylld med bilar, människor och värme! Fick oss på eftermiddagen en halvtimmes thaimassage. Mycket knak. Det fanns mycket fina och "luftiga" byxor och linnen som var bra för att hålla sig sval. Jag köpte ett par byxor och märkte att prutningen inte går särskilt bra för mig... Åkte till den "stående Buddha" med lokalbussen. Vi hamnade lite fel, men lokalbefolkning i det området var vänliga att visa oss rätt. Buddhan var mycket högre än vi tänkt oss. April och maj är inte de vanligaste eller de bästa månaderna att resa runt i Sydostasien, i och med att de är de varmaste månaderna på året. Vad som var positivt var att det inte fanns lika många turister och just vid denna stående Buddha var det bara vi och kanske fem andra. Efter lite vätska och lite letande efter flodbåten så kom vi till nästa turistställe, "sleeping Buddha". Sleeping Buddha låg i ett tempel i ett litet tempelområde. Här fanns det lite fler turister och i kön in i templet togs skorna av innan vi gick in i templet. Vi gick runt Buddhan och mot slutet kom man till en rad med "krukor". I krukorna lägger man mynt medan man går mot utgången. Det sägs nämligen att Buddhan tycker om när det "klirrar". Området var ganska stort och vi gick runt till de andra templena innan vi tog en tuk-tuk mot guest houset igen.


VIENTIANE, Laos     11-12 april, 2002

Vi sov hela natten på nattågen från Bangkok mot Vientiane. Vientiane är huvudstaden i Laos. För att komma till Vientiane åkte vi tåg, därefter tuk-tuk till gränsen där visum fixades, vilket tog ganska lång tid. Till sist fick vi våra visum och pass och hoppade in i en minibuss och därefter tuk-tuk igen som skulle ta oss till Vientiane. Flera hoppade på tuk-tuken i farten mellan gränsen och Vientiane. Och så kom det vi alla hoppades på att få undvika... motorstopp. Men snabbt och lätt hämtade föraren sina verktyg och ett rep. Han band upp motorn som tydligen hade varit lös. Därefter fortsatte vi. En meter till kom vi och sedan var det dags att ta fram verktygen igen. Men snabbt och lätt var det fixat och så var det dags att köra igen. Tills vi kom till en korsning, där vi stannade mitt i körbanorna. Fram med verktygen igen och till sist kom vi fram till en marknad där vi fick byta tuk-tuk. Kom senare fram till ett guest house. Det fanns inte särskilt mycket att göra i Vientiane, men vi gick en runda runt staden och gick ner en runda vid Mekongfloden. Därefter började vi märka av att nyår* skulle vara vilken dag som helst för många barn sprang runt med vattenpistoler och sprutade ner varandra (och oss). Så det var bara för oss att hänga på och köpa våra en egna vattenpistoler... De tar inte kreditkort här så vi tog våra resecheckar till en bank och växlade till kip, laotiska valutan. Gick och åt lite. Hur goda baguetter här som helst! Gick sedan till ett närliggande Internetcafé.


Phat That Luang. 		Vandrade sedan bort till ett tempel, men blev dyngsur efter att tre munkar hällt en spann över oss från deras balkong. Gick sedan vidare i stan och blev bokstavligen jagade av alla (mest barn) med vattenpistoler eller hinkar! Blev dyngblöt. Sprang tillbaka till hotellet och lämnade lite vykort som vi köpt i en liten butik. Tog sedan en tuk-tuk mot ett större tempel, Phat That Luang, som ligger precis utanför Vientiane. Vi var de lättaste målen för barnen där vi satt i tuk-tuken och stannade vi korsningar på väg till templet.I varenda korsning kom det fram barn med hinkar och hällde över oss. Tur nog är det så pass varmt vid denna tiden så att det kan vara skönt ibland med lite vatten. Väl framme vid templet gick vi runt och kollade. Det var inte så stort som vi tänkt oss, men det var helt okej. Vi gick högt upp i templet och när vi var redo att åka hemåt märkte vi att vi blivit inlåsta högst upp.

Grinden som vi hade gått igenom för att ta oss upp var låst och stängd. Vi skrek på några turister som var på väg ut och de hämtade en man som tur nog kunde öppna till oss. Han hade trott att alla turister redan hade gått ut. Hoppsan.
Hem från templet blev i nerdränkta igen och då bestämde vi oss för att gå upp på hotellet och hämta våra vattenpistoler! Gick ut och alla började spruta på alla! Många barn hade hällt rött och grönt färgämne i sitt vatten, så kläderna var inte så rena efteråt. När vi skulle gå runt en hörna möttes vi av fyra-fem barn som stod och höll vattenslangar. Då fick vi ge upp...

*Nyår = Bun Pi Mai
Är en "Songkran Festival" och varar 12-14 april.
Det verkar vara en vattenfestival där man sprutar
och häller vatten i massor(!) på varandra.


 VANG VIENG, Laos     13-16 april, 2002

Gick upp vid 9:00 och vi packade för att bege oss till Vang Vieng. Innan vi åkte gick vi och åt frukost på "Scandinavian Bakery". Gott! Bussresan till Vang Vieng var lite skumpig men gick bra. Förutom att ett hjul på bussen trillade av. Hälften av passagerarna ville att vi skulle fortsätta ändå för att de tyckte det var onödigt att byta när det ändå bara var mittenhjulet. Andra hälften tyckte att vi skulle stanna och försöka fixa ett nytt någonstans. Till sist stannade vi där det fanns en liten "bod" där de hade extradäck. En halvtimme senare åkte vi vidare. Bussen var proppfylld av människor och fler och fler steg på på vägen då vi stannade vi några småbyar. Många hade sina fönster öppna, men det fick de ångra då vi åkte förbi småbyar där barnen sprang ut från sina hus och slängde vatten på bussen. En del prickade "rätt", rakt in genom ett öppet fönster! De kastade oftast vattnet i knutna plastpåsar.
Vägen till Vang Vieng var väldigt grön och bergig! Stup överallt och det kändes inte alltid så säkert, men det var vackert. Vi kom fram till Vang Vieng på eftermiddagen/kvällen och letade efter ett guest house. De flesta var redan fulla eftersom nyår pågick. Men vi hade tur och hittade ett litet guest house inne i en gränd. Vi gick in och lämnade vår packning och gick ut för att äta. Här fanns det gott om backpackers och även restauranger. Här fanns många restauranger som visade filmer. Vi kollade på några filmer innan vi gick tillbaka till guest houset, där vi upptäckte att vi inte hade något vatten i badrummet. Vi frågade varför och en kvinna sa att det var pågrund av festivalen som vattnet tar slut så snabbt.


Nyår i Vang Vieng, Laos. 		Men vi skulle få mer nästa morgon. I Vang Vieng stannade vi några dagar. Festivalen var galen och alla gick runt blöta hela tiden. Några barn hällde för skoj skull lite mjöl som fastande på folk som redan var blöta. På ett ställe hyrde vi cyklar och tog oss en liten cykelrunda. Det var väldigt fin miljö runt Vang Vieng. Byn är omringad av berg och igenom byn rinner även en liten flod, Nam Song.Vi gick över en bro till andra sidan av byn efter att vi lämnat tillbaka cyklarna. Efter några skyltar om grottor blev vi nyfikna och följde dem. Efter ett tag kom vi fram till en grotta som vi gick in i. En man satt utanför och gav oss ficklampor. Lite kusligt, men grottan var väldigt fin inuti. Efter att fått batterisyra på mina byxor bestämde vi oss för att gå tillbaka till "centrum" i byn.

Vi gick och åt för att sedan gå till byns marknad. Den var fylld med olika "stånd" som sålde alla möjliga sorters saker. Väskor, kläder, frukt, skivor... vi köpte två tröjor, solglasögon och nya batterier. Och vatten.
Vi funderade på att åka tube-riding ner för floden som rinner vid byn, men tydligen var vattnet alldeles för lågt i april-maj, så någon fart skulle man inte få. Istället gick vi över bron igen. Mycket folk var på väg mot någonting så vi följde strömmen. Det visade sig vara en stor nyårsfest där alla dansade och åt utomhus. De hade slagit upp lite tält och stod och grillade, drack och sjöng. Alla var glada och hälsade "sábaai-dii" när man kom förbi. En del badade i närliggande små vattenfall och små åar. Efter några timmar, vid skymning, började de flesta bege sig hemåt. När de gick hemåt, släpandes på sina vagnar som de förmodligen haft mat på, hjälpte vi till och följde med tillbaka till centrum. Vi stannade utanför vårt guest house vid ett litet bord där kvinnan som skötte guest houset satt och åt vattenmelonskärnor. Vi satte oss ner och åt och snackade innan vi gick in på vårt rum.


LUANG PRABANG, Laos     17-19 april, 2002

Vi gick upp sju för att hinna köpa några baguetter innan vi tog bussen till Luang Prabang. Vägen dit var lite slingrig och jag är inte ett stort fan av stup. Bussen var helt okej speciellt med tanke på vad vi färdats med tidigare. Helt plötsligt stannade bussen. Dags för kissepaus in the middle of nowhere. Sedan for vi vidare tills vi kom till en mindre by för att stanna för lunch. På eftermiddagen kom vi fram till Luang Prabang där vi tog en tuk-tuk in till centrum. Luang Prabang var större än Vang Vieng, men även här var det svårt att få tag på ett guest house. Till sist hittade vi ett nere vid Mekongfloden. Efter vi lämnat väskorna gick vi till marknaden. Här sålde de tavlor, teckningar, kläder och mycket annat. Efter en stund gick vi över gatan och åt kvällsmat. Det började bli skymning, men Luang Prabang var väldigt varmt så vi bestämde oss för att gå en runda. Efter ett tag kom vi fram till en jättemysig affär där de sålde hemmagjorda fotoalbum!


En "pool" vid vattenfallet Kuong Si. 		Vi köpte vars ett och ångrar nu att jag inte köpte fler. Nästa dag åt vi frukost på "Scandinavian Bakery" som även fanns i Luang Prabang. Det var extremt varmt så vi tog med badkläderna för att åka till ett vattenfall, Tat Sae. Föraren till tuk-tuken som vi skulle åka med sa att det inte var tillräckligt med vatten vid den tid på året, så han skulle ta oss till ett annat vattenfall, Kuong Si, som var bättre än det andra. På tuk-tuken dit lärde vi känna två andra som också var på väg dit. Tuk-tuken mådde inte så bra så det tog nog lite längre tid än vanligt att ta sig dit. Men vi kom dit och efter att vi gått förbi och badat i några småvattenfall vandrade vi upp och kom till ett jättefint vattenfall med en liten naturlig "pool" nedanför som man kunde hoppa ner till. Där spenderade vi hela dagen!


Mekongfloden     20-22 april, 2002

Vi gick upp 6:45 för att hinna med lite frukost innan "båten" gick som skulle ta oss till gränsen till Thailand (Huay Xai, Laos / Chiang Khong, Thailand). Resan skulle ta två dagar, men när vi kom till båten hade de ändrat det till tre... Det var flera som skulle med båten. Många hade med sig ris och annan mat, men även mopeder och paraboler. Kändes som första dagen tog en evighet. Toaletten bestod av ett hål längst bak i båten. Miljön runt floden var vacker och vi såg många som badade, vattenbufflar och förbipasserande båtar. Men efter några timmar blev man van vid "utsikten" och vi sov, läste, snackade och lyssnade på musik mesta tiden. De flesta hade vid dagens slut hoppat av båten till närliggande byar. Vi var bara runt åtta kvar på båten och inga mopeder eller paraboler fanns kvar. Vid halv åtta på kvällen kom vi fram till vårt första stopp där vi skulle få kvällsmat och sömn. Guest houset vi kom till var bra. Efter en liten stund gick dock strömmen, sådan tur var hade vi ficklampa med oss. Dock blev det lite varmt utan fläkt. Här var gott om kackerlackor, geckos, skalbaggar och mygg, men rummen som vi sov i hade myggnät. Mittemot guest houset fanns en restaurang som vi åt på.


"Tredagarsbåten" vi färdades med på Mekongfloden. 		5:30 nästa dag gick vi upp och gjorde oss redo för en ny båtdag. Vid halv nio var vi i en by, Pakbeng. Där åt vi frukost och gick och strosade till 10:00. Båten hade gått sönder så när vi kom tillbaka till båten låg motorn på några klippor. Efter lite fixande åkte vi iväg igen vid elva. Några gånger till fick vi stanna på vägen för att knyta upp motorn som annars låg och doppades i vattnet...

Plötsligt hörde vi ett skrik och kollade ner i vattnet. Båten hade råkat köra på en simmande gris, men den verkade ha klarat sig bra. Timmarna gick och efter lite mer problem med motorn fastnade båtens propeller i ett fiskenät. Efter att ha tappat lite tid p.g.a. motorproblemen så hann vi inte till byn där vi skulle sova andra natten. Det blev mörkt och vi stannade vid en strandkant. Vi hoppade ur och klättrade upp för en brant backe med klippor. Väl uppe ser vi 6-8 hus. Det var visserligen lite sent, men vi åtta som var kvar från båten knackade på ett hus. De var väldigt gästvänliga och vi fick stiga in och äta och sova hos dem. Det var en liten familj, men efter några minuter var många från de andra husen på besök för att hälsa på oss från båten. Vi blev bjudna på lite nudlar och dricka. Efter ett tag var stämningen väldigt bra och vi satt alla runt ett par ljus på deras golv och pratade. Pratandet flöt på med hjälp av engelska, en parlör, men mest gester.


CHIANG MAI, Thailand     22-26 april, 2002

Nästa dag tackade vi för oss och sa hej då till de andra i byn. Efter några timmar på båten kom vi äntligen fram till Huay Xai, en stad i Laos på gränsen till Thailand. Vi ordnade med visum och efter en kort båtfärd över Mekongfloden till Chiang Khong var vi i Thailand. Vi gick och åt direkt och därefter delade vi alla åtta på en minibuss till Chiang Mai.


A park in Chiang Mai. 		Väl i Chiang Mai kändes det som vi hade kommit till en storstad. Chiang Mai är norra Thailands "huvudstad". Vi hittade ett guest house lätt. Vi gick in till centrum med två andra och åt och sedan gick vi runt på nattmarknaden.

Det var väldigt stor kontrast att komma till Chiang Mai efter att åkt tre dagar på Mekongfloden. Här fanns McDonald's, Starbucks och flera butiker.

Nästa dag tog vi det lugnt och gick runt i centrum. På kvällen bestämde vi att vi skulle äta tillsammans med våra två nya vänner. Vi gick till en "foodmarket" där man fick plocka ihop sin egen mat på en tallrik för att sedan betala med kuponger som man köpt. Vi hittade ett litet bord framför en scen. Det var mycket folk, men det verkade inte som att det skulle vara någon show eller så. Men plötsligt kom några thailändska dansare ut och dansade med solfjädrar.
Chiang Mai har en jättefin park som vi hade hört talas om så vi åkte dit efter att vi varit på tågstationen och köpt tågbiljett till Bangkok. Parken var grön och fin. Vi hyrde en "stråfilt", köpte lite ananas och la oss i skuggan och vilade och läste. Runt om i parken fanns det vatten fyllt med stora och små fiskar. I ett litet stånd köpte vi lite fiskmat och matade dem. Fiskarna blev helt tokiga och det verkade inte som att de fick mat särskilt ofta... När vi kom tillbaka till guest houset beställde jag en utflykt för nästa dag. På kvällen gick vi till andra sidan stan för att se på thaiboxning. Matcherna började ganska vänligt, men för var match var deltagarna bättre. I sista matcherna var det mest svett, tårar och blod... Vadslagning pågick bland publiken som blev mer och mer hysterisk. Sent på kvällen var matcherna över och vi drog oss hemåt.

Thaiboxning i Chiang Mai. På kvällen gick vi till andra sidan stan för att se på thaiboxning. Matcherna började ganska vänligt, men för var match var deltagarna bättre. I sista matcherna var det mest svett, tårar och blod... Vadslagning pågick bland publiken som blev mer och mer hysterisk. Sent på kvällen var matcherna över och vi drog oss hemåt. Jag gick upp 6:45 och åt frukost och gjorde mig redo för utflykten. Efter lite väntan kom en minibuss och hämtade mig framför guest houset. Den körde runt i staden och hämtade upp fler och efter ett tag var minibussen full. Strax utanför Chiang Mai stannade vi vid en orkidéfarm. En guide berättade lite om blommorna och sedan fick vi gå runt själva.

En bit in, förbi alla växter, kom en liten avdelning med burar, som ett minizoo. Där fanns siames-hundar och -katter. Vi åkte senare vidare till en stor grotta. En man guidade oss genom grottan där vi gick förbi flera Buddhor, altare, rökelser och en del fladdermöss som tycktes trivas här. Efter grottan körde vi vidare på en slingrig väg. Vi stannade och åt och därefter körde vi vidare tills vi kom fram till en Akka-by och en Longneck Karen-by. Vi gick igenom ett skogsparti efter att vi stött på några elefanter. Vi kom fram till några "hus" där kvinnor satt och pratade. De hade långa halsar med guldliknande ringar. Även yngre flickor hade ringar runt halsen. Tydligen är ringarna så tunga att de tynger ner axlarna och revbenen att det ser ut som halsarna är långa. I den lilla byn fanns där några stånd där de sålde saker. På vägen tillbaka kom vi förbi Akka-byn där några kvinnor också stod och sålde saker bakom sina stånd. Därefter körde vi förbi en annan liten by till, innan vi kom tillbaka till Chiang Mai. Klockan hade blivit 19 och vi gick och åt tillsammans med några vänner på en irländsk pub.


BANGKOK, Thailand     26-29 april, 2002

På morgonen åt vi frukost och gick direkt till Internetcaféet innan vi åkte taxi till tågstationen. Vi hade beställt biljetter till nattåget och tåget var inne när vi kom. På kvällen gjorde de om våra sitsar till sängar. Lite senare på kvällen började det regna och vi märkte att det började läcka in väldigt mycket. Alla fick nya lakan och en person kom och kollade fönsterna. På morgonen var vi framme. Tydligen hade fönstret inte varit helt igentäppt under natten heller, för lakanen var blöta. Vi hoppade av tåget och tog en taxi in till Khao San Rd där vi bott tidigare, men denna gång gick vi till ett annat guest house. Vi lämande våra saker och gick och åt frukost på restaurangen över gatan. Helt plötsligt kom världens monsunregn. Vår lilla tvärgränd från gatan var fylld av vatten och vi fick vada oss ut på gatan. Därefter gick vi runt på gatan och kollade efter busspriser på turer till Kambodja. Vi hittade en "resebyrå" som verkade okej. Vi hade hört att man lätt blir lurad på sådana här turer. Senare på dagen åkte vi till Siam Center/MBK med taxi. Ett stort köpcenter. Där kollade vi lite i affärer och gick sedan på bio och åt popkorn. Innan filmen började ställde alla sig upp. Det visades bilder på deras kung på bioduken samtidigt som en liten trudelutt spelades. Efter bion gick vi och åt på Siam Center och gick ännu en snabb runda i affärerna.

Köpte vår bussbiljett till Kambodja för morgondagen! Vi ringde två vänner som bor i Bangkok för att se om vi kunde hälsa på dem. Ingen svarade tyvärr...


SIEM REAP, Kambodja     29 april - 4 maj, 2002

Åkte 6:30 med en stor luftkonditionerad buss. Den skulle ta oss till ett lunch ställe närma gränsen där vi skulle kunna äta samtidigt som vi kunde fixa visum. Det var nog allt lite fel på bussens växlar för det lät väldans när den växlade och det gick väldigt sakta. Men fram kom vi i alla fall, till den restaurangen. Snabbt och lätt fick vi våra visum ordnade och det verkade inte som vi blev lurade. Alla priser och tider som de sagt till oss på resebyrån stämde. Sedan begav vi oss mot gränsen, Poipet. Världens armhåla står det i ena guideboken, fast det är nog menat på kvällarna och vi kom dit på dagen när det var ljus. Väl i Poipet fick vi ställa oss i en lång kö för ordna med stämplar, men det gick också smidigt. När vi var färdiga gick vi över gränsen. Därefter var det lite väntetid innan en minibuss kom för att hämta oss, för att sedan ta oss till Siem Reap. Vägen till Siem Reap bestod av asfalt ibland, men mest rött grus och sand. Flera broar åkte vi över som nog inte var i sitt bästa skick. En bro hade kollapsat så då mutade föraren en bonde så vi fick låna hans mark att köra på. Lite respekt hade vi för minor och tack och lov gick det bra. Sedan fortsatte det. Så fort det blev asfalt fick vi lov att öppna fönsterna för då kom inget damm in. Vi stannade vid en liten liten by för en matbit. Där fanns en skola som vi passade på att se. Det såg väldigt slitet ut, men själva skolgården var stor, dessutom såg det ut att finnas rinnande vatten. Efter pausen och matbiten bar det av mot Siem Reap. Det var kväll och mörkt när vi rullade in på en liten infart till ett guest house. Eftersom det var mörkt och vi inte kunde stan så bestämde vi oss för att bo där. Maten på guest houset var väldigt god. Speciellt de smörsaltade baguetterna!
Morgonen därpå tog vi det lugnt. När vi kom ut möttes vi av hetta. Vilken värme det var i Kambodja! Vi bestämde oss för att kolla stan och tog moped in till marknaden. Marknaden verkade vara indelad i grönsaksdelen, köttdelen, bokdelen osv. Det var mysigt att gå omkring och många log vänligt mot oss. Vi gick runt ett tag i stan och åkte sedan till Angkorområdet för att se solnedgången vid ett av templena. Innan vi kom till Angkorområdet köpte vi ett tredagarspass för $40. Ett tredagars pass gällde tre dagar + solnedgången kvällen innan. Upp till templet blev lite av klättring. Det fanns elefanter man kunde rida på, men vi bestämde oss för att vandra. Väl uppe vid templet hade vi en utsikt över hela Siem Reap. Jättevackert. Det var mycket mysigt stämning där uppe och flera turister fotograferade.


Ta Phrom, ett tempel på Angkorområdet. 		Nästa dag åkte vi direkt till Angkorområdet när vi vaknat och gjort oss i ordning. Kim, vår mopedchaffis, körde oss först till Bayon. Bayon är ett ganska stort tempel med över tvåhundra leende ansikten uthuggna. Vi gick runt ett tag och tog flera fotografier. Inne i templet fanns det munkar och nunnor som satt vid Buddhor med rökelser. Efter att vi varit på Bayon ett tag åkte vi förbi Angkor Thomb och sedan kom vi till Ta Phrom. Min favorit. Templet var inte så stort, men träden vars rötter slingrade sig ner på templet var imponerande. Vi gick runt en hel del, fotograferade och bara tog det lugnt.

Träden såg olika ut och en del hade gigantiska rötter som formade sig på templet. Om rötterna tagits bort hade templet förmodligen fallit ihop. På slutet av dagen åkte vi till det mest kända och största templet, Angkor Wat. Templet är jätte stort med en lång stengång och vallgrav. Inuti templet fanns det flera graverade bilder som föreställer olika historier. Man kan komma ända upp till templets "torn", som liknar en outslagen lotusblomma. Vi spenderade resten av dagen på Angkor Wat. Det var mycket att se och i och med att det var så pass stort tog det en tid att gå runt.


Angkor Wat. 		Klockan 5:00 nästa morgon åkte vi till Angkor Wat igen för att se soluppgången. Flera hade samlats på gräsmattorna framför Angkor Wat. Solen och templet speglar sig vackert i de två dammarna framför templet och himlen blir alldeles orange-röd vilket skapar en fin bakgrund för templets siluett. När hela solen syntes gick vi tillbaka till Kim som stod och väntade tillsammans med flera andra mopedchaffisar under ett träd. Vi körde sedan till Angkor Thomb, som vi dagen innan bara passerat. Det var inte direkt ett tempel, men det var mysigt att gå runt "ruinerna".

Idag var det hetta, hetta, hetta. Vätskebrist var inget trevligt och vi försökte se till att vi hade vatten med oss hela tiden. Det var speciellt nu vi insåg att guideböckerna menade allvar med att undvika att åka till Kambodja i april-maj. Vid lunch passade vi på att gå till några stånd för att köpa några souvenirer. Försäljarna låg i sina hängmattor och verkade stanna så mycket som möjligt i skuggan.
Sedan passade vi på att åka tillbaka till Ta Phrom, templet med rötterna, och vandra runt lite. Avslutade med ännu en runda på Angkor Wat. Kim berättade om ett "museum" där de visade gamla saker från kriget. Vi åkte dit vilket låg bara några minuter utanför Siem Reap. Väl där kom en guide fram till oss och visade oss in på ett område. Museet visade sig vara ett stort fält med bland bl.a. delar från fordon från kriget. Helikoptrar, flygplan och pansarvagnar, men även minor, vapen och bilder. Han själv hade varit med under kriget. Han var nu blind på ena ögat och hade förlorat ett ben. Han berättade grymma historier samtidigt som han visade oss runt.

Nästa dag gick steg vi upp vid halv tio. Kim körde oss till HALO trust som är en NGO* som bl.a. röjer minor och blindgångare. Många förlorade ben (och/eller andra kroppsdelar) eller dog av minor under kriget. Fortfarande finns det miljontals med minor kvar i Kambodja. Varje år dör flera och det är ett stort problem i Kambodja. Minorna blev inte kartlagda när de las ut under kriget, vilket skapar flera svårigheter för minröjare att hitta dem.

Läs gärna mer om HALO trust, samt mitt besök på HALO trust genom att trycka på länkarna.

Efter en stund åkte vi förbi Siem Reaps flygplats mot Angkorområdet, sista dagen på Angkor. Kim körde oss på en "helrunda" genom tempelområdet och vi såg flera tempel som är mindre kända men också värda att se. Templena var fina, men vi spenderade den mesta tiden att snacka med barnen som gick runder för att sälja saker. Efter ett tag blev de väldigt snacksjuka och berättade en hel del om sina familjer, vänner och skolan. Familjerna överlever dels på att barnen går på Angkorområdet och säljer, och det är på det vis barnen även lär sig så bra engelska. En kille kunde till och med fråga "hur mår du?" på svenska. Vi frågade om de kunde sjunga något på khmer*, men det vågade dem inte. Så då sjöng jag och min kompis en sång på svenska först och sedan tyckte dem att det var okej att sjunga på khmer. Khmer är ett vackert språk.
På vägen hem till guest houset från Angkorområdet stannade vi vid SOS-barnbyar som då hölls på att byggas där. Husen verkade bli fina och nästa år skulle hela byn vara färdig.

*NGO = non-governmental organization
*khmer = språket i Kambodja


 BATTAMBANG, Kambodja     4-7 maj, 2002


"Floating Villages". 		Tog en minibuss klockan 5 på morgonen till en båthamn en timme utanför Siem Reap. En båt därifrån skulle ta oss till nästa stad, Battambang. Battambang är Kambodjas näst största stad.
Vägen ut till hamnen var väldigt skumpig. Väl vid hamnen balanserade vi på en träbrygga ut till en liten båt med korgstolar som tog oss till nästa båt, vilken låg 3 minuter därifrån. Nästa båt var liten, men tydligen snabbare. P.g.a. den låga vattennivån vid denna tid på året fastnade båten emellanåt i sandbottnen. Då fick vi vänta tills en annan, oftast större, båt kom och drog med oss.

Fick även ett och annat fiskenät i propellern som gjorde att resan blev lite längre än vanligt. Resan tog ändå bara några timmar, men vi hann se väldigt mycket!Vi åkte på Tonlé Sap, förbi "flytande byar". Det fanns flera hus och små affärer som var byggda på pålar i floden. När vattnet stiger under regnsäsongen klarar husen sig tack vare att de är byggda på pålarna. Vi såg flera familjer med barn och barnen vinkade vilt åt oss när vi flöt förbi. Tydligen passerar inte så många båtar förbi här, så det blir stor uppståndelse när man kommer. Flera barn hoppade i vattnet med stora leenden och skrek "hallå!" på khmer eller engelska. Ett av husen på stod det UNESCO på och där stannade vi vid och pausade. Sedan fortsatte vi på Sangrekfloden som jag skulle gissa var ungefär 20-30 meter bred. Hela vägen från Siem Reap till Battambang tjoade och skrek barn när båten kom förbi. Väl i Battambang kom flera killar fram och försökte övertala oss att välja just deras guest house. De stod redan med sina minibussar och väntade på att få lasta in våra väskor. Efter en stund hade vi checkat in på ett hotell.


Fruktförsäljning i Battambang. 		I Battambang fick man mycket för pengarna och jag hade en känsla av att det fanns fler hotell än guest houses här. Dessutom kostade hotellen lika mycket som guest housen hade kostat på andra ställen. Vi gick en runda på marknaden där det såldes mycket frukt. Vi köpte lite clementiner och mango sting.
Det var fruktansvärt varmt i Battambang så vi bestämde oss för att gå ner mot den lilla floden och ta något att dricka.
Där stannade vi resten av dagen.

Nästa dag försökte vi hitta en resebyrå så att vi kunde planera för resan till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad, men tydligen fanns det inte mycket turister i Battambang och inte heller resebyråer. Istället fortsatte vi över floden där vi märkte att var och vartannat hus var en NGO. Vi knackade på en som jag hade hört talas om (från UNHCRs Goodwill Ambassador Angelina Jolies journaler på www.usaforunhcr.com) "Action Nord Sud", ANS. Där var stängt, men en man i vinröd sarong kom ut och bad oss komma tillbaka nästa dag. När vi skulle gå tillbaka till marknaden över floden började det ösa ner regn och därefter kom åska. Vi fick stanna kvar på ANS tills regnet var över. Vi satte oss på deras lilla trappa under ett tak och pratade lite med mannen. Efter en timme var regnet över och vi gick tillbaka till marknaden. På vägen mötte vi en tjej, Claire, som jobbade på en NGO, "Land Use Planning Unit" (LUPU). Hon kom från Australien och hade bott i Battambang i 4 månader, men planerade att bo där i två år för att jobba på LUPU. Vi fick en vägbeskrivning om vart LUPU låg i Battambang och att vi var välkomna nästa dag. På kvällen blev vi skjutsade till "Cold Night", en restaurang där det fanns över 300 rätter och hade ett gott rykte om sig.


Sjukhuset "EMERGENCY" i Battambang, Kambodja. 		Vaknade idag och åt som vanligt frukost på hotellets tak där de hade restaurang. Sedan gick vi över floden till sidan där många NGOer verkade finnas. Vi verkade vara lite tidiga till ANS så vi bestämde oss för att köra till ett närliggande sjukhus, "EMERGENCY", som jag hört talas om. Om jag förstått det rätt så var det en italiensk NGO som finansierade sjukhuset. Sjukhuset var verkligen fint. Personalen var vänlig och vi blev direkt hänvisade till ett rum där två kvinnor bjöd på vatten och berättade lite om sjukhuset. Vi hade kommit oanmälda, men de välkomnade hos vänligt.

Därefter tog en av kvinnorna oss på en rundvandring genom sjukhuset. Sjukhusområdet bestod av några små hus vilka var indelade i olika avdelningar. Vi gick bl.a. till "Intensive Care", ett rum för mammor och barn, samt ett rum där patienter får träna tillsammans med sjukgymnaster. Träningsrummet var väldigt fint med många redskap. Cyklar, stänger att lära sig gå igen och stänger att lära sig gå med artificiellt ben, var bara några redskap. Därefter körde vi till ANS som bara låg någon minut från EMERGENCY. När vi kom till ANS var Anne Rouve, som vi bestämt tid med, upptagen och bad om förlåtelse. Vi bestämde tid samma dag fast på eftermiddagen istället. Bredvid ANS låg Cambodian Vision in Development, CVD, vilket jag också hade hört talas om (från UNHCRs Goodwill Ambassador Angelina Jolies journaler på www.usaforunhcr.com) och gärna ville besöka. Vi chansade på att de kanske hade tid att berätta lite om deras organisation och gick dit istället. Vi möttes av två kvinnor när vi kom till dörren. De hänvisade oss direkt till andra våningen där vi fick prata med Mr. Mounh Sarath som var föreståndare för CVD.

Läs gärna mer om CVD, samt mitt besök på CVD genom att trycka på länkarna.

Vi gick sedan därifrån efter att vi tagit en titt på alla bilder och kartor de hade satt upp på nedervåningen.
Därefter gick vi mot marknaden för att äta lite lunch innan vi skulle gå till ANS igen. Nudlar med kyckling och grönsaker blev det idag. Klockan 14:00 kom vi till ANS där fransyskan Anne mötte oss. Hon hade jobbat i Battambang på ANS i två år och hon berättade en del om organisationen. Hon var lite stressad, men innan vi gick fick vi lite broschyrer.
Denna dag ägnades till olika NGOer och nästa ställe var LUPU. Vi träffade Claire när vi gick in på avfarten. Hon hade precis varit i möte och det passade bra att vi kom just då. Hon verkade vara väldigt glad att vi kom och vi fick hälsa på flera på kontoret innan de la upp en stor karta på ett bord. Kartan var rödmarkerad på en del platser. De visade drabbade områden i Battambangprovinsen. De drabbade områdena visade sig vara områden som tros vara värst utsatta av minor. Vi diskuterade mest kring kartan och minor innan det var dags för oss att gå.


PHNOM PENH, Kambodja     7-11 maj, 2002

Gick upp 6:20 för att åka till Phnom Penh. Vi hade en sju timmars resa framför oss på skumpig väg. Vi köpte några baguetter, clementiner och vatten att ta med oss. När vi kom fram till bilen vi skulle åka med fick vi reda på att åtta personer brukar åka med. Tre framme och fem bak. Jag vet inte riktigt hur det skulle gå, men när vår bil körde iväg var vi bara fem. Klockan 7:00 körde vi. Vägen var som sagt skumpig, men på flera ställen såg vi hur asfalterade vägar höll på att byggas. Vi stannade på vägen för att äta samt tvätta bilen. Klockan 14:00 var vi framme och där bytte vi till moped och åkte till ett guest house som vi hört talas om. En liten matbit innan vi gick ut på stan tänkte vi, men jag satte en chili i halsen... Jättestarkt! Halsen sved och det enda som gick att få ner var en bananpannkaka. Efter lite dricka gick vi ut mot Tonlé Sap-floden. Vi skulle se om det fanns något annat guest house. Det andra låg inte så centralt och var ganska dyrt. Efter en stunds vandring hittade vi ett som var okej. Resten av dagen tog vi det lugnt och gick runt i stan. Åt lite kvällsmat på guest houset och kollade vår e-post på ett Internetcafé.

Nästa dag var solig och väldigt, väldigt varm. Vi vandrade till "Russian Market" efter att ha kollat e-posten. Jag hade fått e-post från SOS-barnbyar. De skickade en karta hur jag skulle kunna ta mig dit. Därefter ringde jag dem och bestämde tid klockan 15:00 att åka dit. Vi vandrade runt på Russian Market som var stort och där de sålde allt möjligt. Vid halv tre åkte tog vi mopederna till SOS-barnbyn. Det var lite svårt att hitta dit, men vi kom dit till tre och fick ett varmt välkomnande.

Läs gärna mer om SOS-barnbyar, samt mitt besök på SOS-barnbyar genom att trycka på länkarna.

Besöket var verkligen trevligt och de visade runt oss länge och berättade mycket. Efter två och en halv timme var vi nöjda och begav oss tillbaka till centrala Phnom Penh.
Saluhallen var nästa ställe och vi hann precis titta runt innan stängningstid. Vi vandrade runt och innan vi gick köpte vi lite frukt.

Det var svårt att avgöra vad tiden var när man vaknade, innan man tittat på klockan, för vi hade inget fönster på rummet. Men när vi vaknat denna morgon åkte vi till Russian Market igen för att hinna strosa runt lite längre än vi hade hunnit dagen innan. Vi gick runt i lugn och ro. Att gå till Toul Sleng/S-21 är vanligt när man besöker Phnom Penh. Det var en gammal skola som byggdes om till ett fängelse och tortyrkammare under kriget 1975-79 då Pol Pot och de Röda Khmererna hade makten. De försökte bygga upp ett "bondesamhälle". Människor tvingades ut ur städerna. Bl.a. mördades högutbildade och intellektuella. Det gick så långt att även läskunniga och människor med glasögon mördades. Svält och fattigdom härjade och uppskattningsvis dog mellan 1-2 miljoner människor.


Stålsäng inne på fängelset Toul Sleng/S-21. 		Direkt när vi kom in på området fick man en obehaglig känsla. Muren runt området hade ståltråd virad runt sig. Det var hemskt att gå runt i rummen. Tortyrkamrarna hade fortfarande stålsängar med blod kvar. Flera bilder satt uppsatta. Bl.a. fotografier på människor som suttit där. Det kändes overkligt att vara på platsen där det tagit plats. Utanför ett rum satt en skylt uppsatt med regler som var tvungna att följas under fångeskapen. Fotbojor, hängningsställnig och stora krukor som hade använts vid dränkning fanns på marken utanför byggnaden.

17 000 människor sägs har suttit fängslade i Toul Sleng. En del rum var stora (som ett klassrum) en del små (0,8 x 2,0 meter). I de större fanns rader med botbojor. I de mindre satt förmodligen fångar ensamma. Oftast utan solljus. Byggnaden hade taggtråd runt våningarna som låg lite högre upp. Taggtråden var till för att undvika självmordsförsök.
Sista rummet hade glasskåp med skallar.

Efter Toul Sleng åkte vi till nästa plats, Killing Fields (Dödens Fält), som även den är en plats dit många åker till när de besöker Phnom Penh. Killing Fields ligger en bit utanför Phnom Penh. Vägen dit var lite dammig och gropig och på flera ställen satt människor och sålde bensin i gamla petflaskor.
Efter en stund kom vi in på Killing Field-området. Det första vi såg var en stor tempelliknande glasbyggnad. Glassbygganden var fylld med skallar från botten till topp. Hemsk syn. Lite längre bort fanns text om kriget och Killing Fields. Runt i området fanns det massgrav efter massgrav. Några av gravarna var nu gräsbetäckta, men en del skelettben kunde ses här och var. En del massgravar hade skyltar framför sig. En skylt sa t.ex. "400 kroppar funna, utan huvuden". På ett träd fanns det blod och barnkläder nedanför. Spädbarn hade blivit slängda in mot trädet för att "spara" på kulor.
Det var svårt att föreställa sig vad som pågått, i alla fall omöjligt att förstå.


SIHANOUKVILLE, Kambodja     11-18 maj, 2002

Vi gick upp tidigt och köpte med oss baguetter att ha till bussresan till Sihanoukville. Sihanoukville är en "strandstad" i södra Kambodja. Vägen mellan Phnom Penh och Sihanoukville var väldigt fin. Resan tog inte mer än tre timmar. När vi kom fram regnade det så vi letade snabbt upp någonstans att bo. Lite khao pat gai (ris med kyckling) var vi sugna på och en restaurang låg precis rakt över gatan. Efter att det slutat regna åkte vi till stranden. "Serendipity beach" hade vi fått höra vara fin av andra backpackers. Vi la oss ner på stranden och strax kom det flera flickor med frukotkorgar på huvudet fram till oss och ville sälja. Vi snackade lite med dem och sedan gick vi ner för att bada. Vi spenderade hela dagen på stranden. Här fanns inte så många turister mer än ett fåtal backpackers. Strax intill stranden fanns det ett par restauranger där några satt.


"Serendipity beach" i Sihanoukville. 		Åkte till stranden varenda dag. Ena morgonen åkte vi till en annan strand, men vi var nöjda med vår "vanliga" dit vi senare åkte. Flickorna med frukten kom flera gånger om dagen till oss. En dag åkte vi till marknaden med tre-fyra stycken av dem. Oftast fick de lite bättre priser på t.ex. kläder och de "hjälpte" oss att pruta och få bra priser. Sihanoukville kändes lite svalare än resten av platserna vi varit i Kambodja. Kambodja hade för övrigt varit mycket, mycket varmt...

Vi gick även en runda runt stan och kom till en "resebyrå". Där frågade vi vilka alternativ det fanns att komma till Bangkok. Båt var svaret. Stannade i Sihanoukville i en vecka. Större delen av tiden tog vi det lugnt på stranden, ibland i solstolar som vi hyrt.


BANGKOK, Thailand     18-23 maj, 2002

Efter att ha spenderat en vecka på stranden bestämde vi att vi skulle ta oss till Bangkok. Nästa dag planerade vi färden. Vi hade hört att det kan ta ett tag och vi skulle försöka att komma till gränsen innan de stängde för det var inte särskilt bra att vara där under natten. Vi tog moped till piren därifrån båten skulle gå. Vi var lite tidiga så vi satte oss och tog en dricka på restaurangen på piren. Efter ett tag började de lasta på alla passagerarnas packning på taket och sedan var det bara att hoppa i båten. Båten var fin, jämfört med andra fordon vi transporterats med på resan. Efter 1-1½ timme, tror jag, stannade vi till vid en liten strandremsa. Där fanns flera små båtar uppe vid stranden. När vi hoppat av vår båt delade vi och några andra på en liten båt som snabbt körde oss lite längre bort där några killar väntade med mopeder för att ta oss till Kambodja/Thailand-gränsen. Jag bestämde ett pris med en av förarna och sedan körde vi iväg. Efter halva vägen stannade han och ville ha mer pengar. Eftersom jag då inte visste hur långt det var kvar till gränsen eller vart jag var så hade jag inget val... Väl vid gränsen kollade några vakter/poliser igenom våra väskor. Det gick snabbt och därefter gick vi bort mot en parkering. Vi och några andra backpackers delade på en minibuss. Efter några timmar stannade vi vid en bensinstation för mat, efter att ha bytt minibuss en gång. Där kom en tjej fram till oss och sa att minibussen inte skulle åka till Bangkok förrän imorgon, men att en annan buss skulle kunna ta oss till Bangkok ikväll. Självklart för lite mer pengar. Efter lite diskussion bestämde vi oss för att försöka ta oss till Bangkok samma kväll. Bussen tog oss direkt till Khao San Rd, efter ett stopp vid en bensinstation och ett vid en marknad för att köpa frukt. Väl på Khao San Rd, halv elva på kvällen, var det lätt att hitta ett guest house.


Vid Lumpini Park. 		De resterande dagarna spenderade vi med att strosa runt i Bangkok. Någon dag på Siam Center och en annan runt området där vi bodde.
Jag ringde mina två vänner igen som bor i Bangkok och denna gången hade vi mer tur och vi åkte och hälsade på dem. De visade oss andra sidan stan av Bangkok och vi gick bland annat på ett köpcenter för att äta.Nästa morgon tog vi ta flodbåten 40 minuter upp till Nonthburi där ett fängelse är beläget. Efter några minuters gång från båtstoppet kom vi till fängelset. Vi blev hänvisade till en lucka där vi fick bestämma vem vi ville besöka. Många av de som sitter inne får sällan besök och de uppskattar när någon kommer vare man känner dem eller inte. Vi valde en var utan någon speciell anledning varför vi just valde dem. Det var många människor som besökte idag och det var nästan fullt på restaurangen som fanns vid "visitors' entrance".
Därefter blev vi hänvisade till en byggnad rakt över gatan där de visiterade oss. En man följde oss genom en dörröppning och sedan fick vi gå på en gång som ledde till några träbänkar på rad. Efter 30 minuter kom personen jag "valt". Vi satt mittemot varandra med 1-1½ meters avstånd, samt med galler och stålnät mellan oss. Han blev väldigt glad och pratade mycket. Efter drygt en timme var besökstiden slut och han tackade så mycket. Han hade varit lättpratad och glad. Mest av tiden pratade han och han sa att han tyckte det var skönt att prata med någon utanför fängelset.


Sista dagen gick vi upp vid 10:00 och åt frukost och checkade ut. Vi hade lite tid innan vi var tvungna att åka till flygplatsen så vi tog en taxi till Lumpini Park. Det var väldigt varmt så vi köpte dricka från ett av kioskerna de hade i parken. Parken var stor och fin. Mycket grönt och med en damm där man kunde hyra en eka eller trampbåt.Sedan var det dags att åka hemåt... Vi delade, tillsammans med några andra backpackers, på en minibuss från Khao San Rd till flygplatsen och efter några timmar satt vi på flyget på väg hem...