marcus andersson

Innehåll

varför
Favoritlänkar
Kontaktinformation
Aktuella projekt
Lite om mig själv

Warum?

För att göra det lite enklare att hålla kontakten med alla mina vänner och alla som känner har jag bestämt mig för att lägga upp en hemsida. Lite info om vart jag befinner mig och vad jag gör. Naturligtvis ska jag skriva till er också. Gör gärna det ni med! emarcusd@hotmail.com

021117

Jo ni, under en mörk & regnig dag i november fick jag veta att jag fått ett jobb. – Vad nu då? Jo, Marcus ska ta sitt pick & pack och flytta till Schweiz. Ska nämligen snart börja arbeta på Nestlé. Den sjätte januari närmare bestämt. Jag vill inte hävda att min tyska är särskilt bra för tillfället, men den är betydligt bättre än min franska, och naturligtvis ska jag till den fransktalande delen av Schweiz! Vevey [Vä vää] heter staden och den ligger tio-femton minuter utanför Laussane. [ca va:] [sil vå plä:] [bån schor] Naturligtvis har jag övat lite på min franska. Vem visste att Franska var så lätt! På en liten stund har jag fördubblat mitt ordförråd.

Jag har redan varit nere i Vevey två gånger för intervjuer. Resan dit var inget för flygrädda. Väl på Arlanda och när alla säkerhetskontroller var avklarade var det dags att ta sig till gaten. Vid gaten satt det ytterligare ett par morgon trötta själar och väntade på boardingen. När jag ställde mig vi fönstret kunde jag se det lilla, lilla flygplanet som stod parkerat vid gaten. – Ingen fara! Tänker Marcus. – Flyga har ju aldrig varit ett problem. När det blir dags att gå ombord på planet säger flygplatspersonalen att vi INTE ska åka med planet som stod parkerat vid gaten. Tekniska problem tydligen. Vi får ta bussen istället säger, åtminstone till et annat plan. Visst!. 15-20 personer hoppar in i en gul buss. Efter 10 minuters bussfärd längs landningsbanan börjar folk skruva på sig i bussen. ”Framme snart?” Utbrister någon nära chauffören. ”Ja ja, 2-3 minuter” svarar han då. När vi väl kommer fram till vårat plan kan man knappt urskilja Arlanda i den lätta morgondimman. När alla femton passagerare hade gått ombord var planet fullt!!! Takhöjden var hela, generösa 160 cm. Efter något skakiga två och en halv timme var jag äntligen framme. Och bara utsikten gjorde resan värd.