Du är besökare nr.
INDIANER-SIOUXER
Detta är en fördjupning som jag har gjort på Historian, hoppas den kan vara interessant för någon som är interesserad.
Jag valde att skriva om indianer för dom har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Dom har fått stått ut med så mycket orättvisor. Jag hoppas att en dag skall dom få leva på prärien fria och självständiga som de en gång levt. Eftersom de finns så mycket att skriva om indianer var jag tvungen att begränsa mitt arbete till en stam SIOUXER. Jag har lagt upp mitt arbete så att jag skriver om hur indianerna har levt förr och nu, samt deras religion och föda, inte om något utrotnings krig.
Carina Åhrman
Amerika upptäcktes inte utav den italienske mannen Christopher Columbus, han åter upptäckte "bara" Amerika. De som verkligen upptäckte Amerika var indianernas förfäder, stenålders människor. För ca 30 000 år sedan eller mer vandrade man från Sibirien till Alaska på isbelagda berg. Även idag kan man göra om samma vandring, p.g.a. att det är isbelagt. Avståndet mellan Sibirien och Alaska är endast 92 km på det smalaste stället. Innan indianernas förfäder kom till Amerika fanns det inga människor. Ingenstans i Nord eller Syd Amerika har man funnit spår av de apliknande varelser med framskjutande käkar och den lilla hjärnvolym som är våra förfäder, som man hittat lämningar av i Asien, Afrika och Europa. Alla förhistoriska fyndplatser som utgrävts i Amerika är fornindianska. Man har hittat spjutspetsar som utmärker forntida indianers flyttvägar. Det första forntida fyndet gjordes i Folsom i New Mexiko 1926 av en cowboy på jakt efter bort sprungen boskap. Det bestod av några jättelika djurben som vid en vetenskaplig undersökning visade sig härstamma i från den storvuxna och långhornade buffel som kallas Taylors bison, en djurart som varit utdöd i minst 10 000 år. Bland benen fann man ett vackert antal utformade spjutspetsar av sten. Man tror att indianernas förfäder kom till Amerika för att det var brist på föda.
Siouxer är en språkfamilj som består av sju stammar. De sju stammarna har olika dialekter. Dakota men även Crow och Winnebago har störta tungmålet inom Siouxerna. Den kändaste av Siouxerna var legenden SittingBull. SittingBull var krigare, medecinman och politiker. Han var Siouxernas främste ledare under slutet av 1800-talet och den indianske sjävständighetstankens sista och store förkämpe. Han hade stor misstro mot de vita. Tillsammans med CrazyHorse ledde han de Siouxer som den 25 juni 1876 besegrade general Custers kavalleriregemente. vid LittleBigHorn. Siouxerna bodde i tipin, som betyder tält i vilka stod i en viss ordning i samhället. Man slog aldrig upp en tipi på måfå. var och en hade sin plats. Och alla i sammhället hade var sin uppgift att sköta. Och alla sysslor var lika mycket värda. Männen såg inte ned på kvinnorna för att de tog hand om mat kläder och familj, tvärtom. De var även kvinnornas uppgift att sätta upp tipin. Bär frukt och rötter hjälpte alla till att plocka. Männen ägnade sig åt jakt, fiske och förberedde sig på kommande strider. De var även beredda att försvara stammen.
Man hade ett råd i samhället, de äldstes råd. Där bestämde man vad som var bäst för samhället i olika situationer. Det var bara män över 40-45 års ålder som var med. För de hade ju varit med längs och varit med om mest saker och visste vad som var bäst. Tapperhet var otroligt viktigt för en indian. De var ett bevis på att de var män. När männen var ute och krigade så räknade man coup (poäng). Man vann ett coup tex att vidröra en fiende eller att döda någon i närkamp eller att stjäla en tjudrad häst ur det fientliga lägrets mittpunkt. Eller att ta en skalp, men då måste den man som skalpen togs ifrån vara levande annars blev det ingen coup. en till anledning var att man trodde att styrkan satt i håret. Tog man en skalp, ja då fick man även mer styrka. Ju längre hår desto mer styrka hade man. Och fick man ett coup då fick man rätten att fästa en rättuppstående örnfjäder i nackhåren. Det fanns även käppar man placerade sina coup på. Olika bedrifter belönades på olika sätt tex att fjädrar var målade eller skurna på ett visst vis. En man som lyckats bra under ett krig kom hem och berättade så att alla fick höra om hans bedrifter, gärna om och om igen. Och så blev det fest på kvällen. Men en som lyckats mindre bra smyger hem till tipin under nattetid så ingen ser honom. Att gifta sig med en stor krigare var alla flickors dröm. En man fick gärna ha mer än en fru helst två syskon. För två som är släkt jobbar bättre än två som inte är släkt. Och så blev det inte ensamt för flickorna och arbetsbördan minskade. En framgångs rik och välbärgad man med stort inflytande hade många hästar. Samhället var uppbyggt på ärlighet. Men om någon var oärlig eller hade gjort något brott som blev denne förvisad ut ur Indiansamhället och ingen tittade ens åt denne. Det hände nästan aldrig något brott i ett indiansamhälle. Men om det tex hände att en man mördade en annan man som hade familj. Så fick mördaren tjäna under familjen till den döde. För familjen hade ju mist familjeförsörjaren. Om en närstående person avled så klädde man sig i dom bästa kläder och sargade sig blodig. På så vis visade man sin stora sorg. I freds tid var livet i ett Siouxläger glatt och bekymmers löst, särskilt för barnen. Små flickor lekte med hemma gjorda dockor och leksaks tipier och de jämnåriga pojkarna låtsades jaga och kriga med små och trubbiga pilar. De större barnen satt på hästryggen hela dagarna. Siouxerna tyckte mycket om tidsfördriv de spelade tex hasardspel eller på vintern ägnade de sig åt bandy spel.
Buffeln var oumbärlig för prärieindianerna, den var grunden för hela deras kultur. Den betyder föda och bostad och liv. Av hudarna gjordes kläder och påsar, även de båtar som man använde vid fiske eller vid flod övergång gjordes av hudarna. Nacken gjordes till att göra sköldar, för där var huden tjock och hård. Nacken användes också flitigt till att göra pulkor åt barnen under vinter tid. För att göra en medelstor tipi behövdes tolv buffel hudar. För att göra tipin måste hudarna förs beredas och det innebar flera dagars hårt arbete med rengöring från kött och hår. För att få hudarna mjuka var man tvungen att blötlägga och att gnida in dem i en blandning av hjärnsubstans och fett. Det tog fyra dagar för tre kvinnor för att skära upp och sy i hop tippin. Magsäcken användes till vatten behållare eller som kok-kärl . Av senorna gjorde man bågsträngar eller sydde med. Man kokade lim av klövarna. Av benen gjordes redskap och hornen blev dryckets kärl. Inianerna åt av de vita mineral berikade inälvorna och lagade en slags konserv som kallas pemmikan. Den innehöll soltorkat kött som blandades med fett och bär.
Indianer trodde inte på någon gud, de trodde på andar. Man ansåg att allt hade en ande, ett djur en sten även vatten hade en ande. Man hade olika ritualer att hedra de olika andarna på. Det högsta väsendet hos Siouxerna är Wakan Tanka, den store anden. Han har tre namn till efter som Siouxerna heliga tal är fyra: Den högste guden, verkställaren och skaparen. Den store anden är på en gång alla gudar , goda och onda. Andarna är odödliga. Det finns fyra grupper av gudar och fyra gudar i varje grupp. Alla dessa är Wankan Tanka. Den första gruppen är: De högsta gudarna, stenen, jorden, himlen och solen. Den andra är: De förbundna gudarna som består av månen, vinden, (den sköna solen och månens dotter), (den bevingande som är åskan och blixten). Den tredje: kallas underordnade gudar, till dem tillhör buffeln, björnen, de fyra vindarna, och virvel vinden. Den fjärde: de guda lika, som omfattar själen, anden. Det finns även onda väsen av olika slag: troll, monster, vatten andar och dvärgar. Deras ledare Lya, tornadon, den förhärjade virvelstommen. En av Siouxerna mest kända legender är den vita buffelflickan, hon som skänkte folket den heliga fredspipan. De var två Siouxspejare som mötte en ung vacker kvinna klädd i de vackraste kläder. På ryggen bar hon ett föremål inlindat i skinn. Kvinnan sade: -Jag tillhör buffelfolket och har kommit till jorden för att tala med Siouxerna och framföra ett viktigt budskap till dem. I morgon vid soluppgången skall jag komma till ert läger. I lägret gjorde man iordning en tipin efter kvinnans föreskrifter. När solen blev synlig i öster uppenbarade kvinnan sig. I högra handen höll hon ett pipskaft, i den vänstra ett rött piphuvud. Lägrets hövding, Buffel-som-går-på-bakbenen, hälsade henne välkommen. Kvinnan talade till Siouxerna och berättade att den store anden utvalt dem till mottagare av den heliga pipa hon hade med sig. En pipa som skulle vara en bild för fred och hjälpare i nöd. När hon lämnat lägret, förvandlades hon till en vit buffelkalv som skuttade i väg över kullarna. Det var den sköna solens och månens dotter. Denna pipa är ännu bevarad av ättlingar till Buffel-som-går-på-bakbenen, enligt dem så hände detta tio generationer tillbaka i tiden (under hälften av 1600-talet). Pipan förvaras tillsammans med andra heliga saker i ett skinnpaket ännu i dag. Siouxindianerna tog drömmar på alvar och rättade sig efter dem; drömmarna var inspirerade av högre makt. Drömmar om tex djur förde med sig vissa förplikterser, men att drömma om åskan var det ödesdigraste av allt.
De indianer som inte stupade i utrotningskrigen, föstes tillsammans i områden som var reservat. Allt eftersom den vita befolkningen växte, började man ta av reservaten som indianerna blivit tilldelade. Indianerna trängdes samman till allt mindre och obrukbara marker. Reservaten fungerade som fängelser för invånarna. Om en indian skulle ex åka till sjukhus eller handla eller jobba var man tvungen att visa upp pass som var undertecknade av en tjänsteman. Lagen upphörde år 1922. Landets ursprungliga invånare fick medborgarrätt år 1924. Men i vissa delstater fick inte indianerna rösträtt i allmänna val, 1948 avskaffade man den lagen. Eisenhoover ville avveckla reservaten, han lät indianerna klara sig helt utan hjälp. Indianerna hade stora svårigheter att anpassa sig till det nya samhället. Och omställningen var krävande bara det. Många indianer avskedades innan de ens hade hunnit börjat att arbeta, för männen hade ingen vana att passa tider. De var tvungna att jobba över mycket utan betalning, samt att dom hade usla arbetsförhållanden pga att dem inte var anslutna till något fack. Även kvinnorna hade stora svårigheter. Många talade dålig engelska. Nästan ingen hade tidigare varit på varuhus eller stormarknader. Och om de gjorde det så blev de behandlade med förakt och avsky. Resultatet blev att de handlade i sitt kvarters dåliga butiker. Indiandernas egna organisationer säger att 60% av de förflyttade återvände hem från reservaten. I siouxreservaten i syd-Dakota bor Siouxerna i dag i träskjul med bara ett fönster som är en plastruta. När det regnar blir jorden i golven till lervälling. Under sommaren flyger flugor och andra insekter ut och in obehindrat. På vintrarna blåser det rakt igenom träskjulen om de inte blåser ned. Bara ett av fem indianhus har tele och toa. 80% av indian befolkningen är arbetslös. Inom sioux’s Pine Ridge reservaten har bara var tredje jobb. Mer än 65% av indianerna lever under existens minimum. Den Amerikanska regeringen gör idag enorma nedskärningar som berör indiander. De vill även göra ytterligare nedskärningar gällande deras matransoner. Drar regeringen in på maten kommer vi att dö av svält, säger indianerna själva. Matransonerna gör att indianerna knappt klarar sig i dag. I dag lägger regeringen ned 2600 dollar på vit mans hälsa medan indianerna får 1300 dollar för samma sak. Det finns jobb men inte åt indianer. Indianerna går hårt fram i idag om att få utbildning åt barnen för att bla förebygga självmord och alkoholism och att få en drägligare tillvaro. På1970-talet uppstod en ny indianrörelse som jobbar med att hålla liv i språket och kulturen. Unga indianer börjar ta upp och värna om kulturen med medecinmän och berättarkultur. Indian skolor har öppnas i flera olika städer och reservat. Dom sattes i reservat på värdelös mark. Men marken som dom blev till delad har nu visat vara den värdefullaste marken i hela USA, den är mycket rik på uran och koltillgångar.
"De gav oss många löften, fler än jag kan minnas, men de höll bara ett, de lovade och ta vårt land och de tog det".
RED CLOUD