Sveriges
fyra största rovdjur
![]() |
Björnen Brunbjörnen (ursus arctor) är Sveriges
största rovdjur. Den kan vara 280 cm lång och väga 400
kilo. Björnen har stora ramar (tassar) med klor. Pälsen
är brun, och namnet björn betyder kanske
"brun". Den springer fort och kan simma. Björnen är stor och stark, men den anfaller inte ofta människor. Den går undan, om den hör någon. Björnen är bara farlig, när den har ungar. Den är också farlig om den är skadskjuten eller om den har ett byte. Björnen är mest vegetarian och äter bär, saftiga växter och havre. Den äter också sopor och döda djur. Myror äter den ofta. Den kan döda kor, renar och älgar. |
![]() |
Vargen En av de mest utpräglade egenskaperna hos
vargen är dess förmåga till anpassning. Detta ledde
till att vargen var ett av de absolut mest spridda av
alla jordens däggdjur. Den fanns över stora delar av
norra halvklotet, från arktiska områden till öknar och
från ödemarker till tättbefolkade trakter. Man räknar
med att det idag finns 100-200 000 vargar i världen. |
![]() |
Järven I folktron har järven utmålats som ett omåttligt glupskt djur. Dess namn på bl a, tyska och franska betyder just storätare och det latinska namnet gulo betyder strupe. Olaus Magnus skrev på 1500-talet att järven efter att ha fyllt magen till bristningsgränsen uppsökte två träd som stod tätt ihop, pressade sig emellan, varvid magen tömdes, för att därpå återuppta frossandet. Järven har också utmålats som farlig för människan. Givetvis är inget av detta sant. |
![]() |
Lodjuret Lons päls är i grunden fläckig och om
sommaren gulbrun päls. Vinterpälsen är betydligt
"fylligare" och mer gråvit. Ett vuxet lodjur
väger mellan 18 och 25 kilo. |