Ascension

Jag flyter igen på tidens strömmar, på evighetens ocean. Stilla vatten omsluter och ger näring åt min själ. Under oändliga eoner är jag fångad mellan tider, mellan världar. Men jag känner inte. Det känner. Det är kvintessensen, den allomslutande.
Det finns inga demoner, inga svarta själar. Jag är ensam, utan följeslagare. Och tiden gnager på mig, äter mig inifrån. Och jag sjunker. Ner i okända djup, som endast få ögon får se.
Söndersliten, men oceanen är min viloplats. Jag har blivit tagen av den mörka tysta avgrunden. Aldrig mer ska jag återvända till enighet. Ur enighet uppstår konflikt, som lugna vågor, för evigt...