Specialarbete om Techno

Specialarbete om Techno

Back

Techno "Moralhysteri eller befogad kritik?"

Målsättning & frågeställning: Målsättningen med detta arbete är att öka förståelsen för den kultur jag tillhör. Mitt mål är att Du som läsare ska möjligen ha fått en annan uppfattning om ravekulturen, än den som så lätt inmatas från massmedias stora artiklar om knarkbeslag. En annan målsättning jag har är att jag ska försöka titta bakåt och betrakta olika event som har förändrat Kulturen och genom att studera dessa tillsammans med nutida event ska jag försöka förutspå vart Kulturen är på väg. Anledningen till att jag har valt just Techno som mitt specialarbete är ganska enkel. En stor del av mitt liv handlar om Techno. Jag går på festerna och de flesta av mina vänner är delaktiga i Kulturen. Varje dag är jag omgiven av techno i form av musik, kläder och attityder. Att välja techno som specialarbete är nästan som att skriva om sitt eget liv. Jag har under hela den tid som jag varit inom Kulturen försökt se bakåt för att om möjligt se var allting började, för att se var rötterna fanns. Jag har också försökt se vad det är som har gått fel. Vad är det som har gjort att myndigheter och massmedia jagar oss? Frågorna är många men svaren är få. En del av alla mina personliga frågor ska jag försöka svara på i detta arbete, resten kan förmodligen ingen av oss vanliga dödliga svara på. Min huvudsakliga frågeställning är som rubriken antyder; är "ravefenomenet" enbart moralpanik eller är det så mycket droger att det är rätt att polisen raidar festerna hela tiden? Sen vill jag gärna ge ett svar på frågan: Vad är techno? Jag försöker inte försvara det inom Kulturen som är fel, men jag vill att man ska betrakta den på ett rättvist sätt. Jag vill att Du som läsare försöker bortse från allt vad Du har hört om techno tidigare. Glömt allt om Docklands och knarkflödet därinne. Den berättelse som nu ska ta sin början kommer förhoppningsvis att ändra alla dina uppfattningar om vad technokulturen står för. Om jag inte lyckas så kommer förmodligen ingen annan att lyckas heller.
Överst

Begreppet Techno

Det jag tar upp nu har ingenting med techno som kultur att göra, utan enbart vad som definierar musikstilen techno. Techno är elektronisk musik. D.v.s. alla ljud som hörs i en speciell låt är skapad med hjälp av analoga eller digitala synthesisers, elektroniska instrument där du själv kan framställa ljuden. Ljuden alstras på elektronisk väg, genom speciella uppbyggnader av ljudvågor. Oftast är ljuden helt olika de ljud som vi känner igen från akustiska instrument. Något som ofta definierar technomusiken är den distinkta, monotona basgången. En mörk och mycket djup bastrumma brukar användas för att hålla takten medan mindre slingor av "knorriga" kompletterar basgången. Rytmen ligger oftast någonstans mellan 120 och 200 BPM (Beats Per Minute - Slag Per Minut). Musiken är oftast väldigt monoton samtidigt som den är minimalistisk; en liten skara ljud arbetar långsamt framåt under ständig utveckling. P.g.a. detta faktum är ofta technolåtar väldigt långa, för att musiken ska kunna fulländas; från en enkel uppbyggnad av några få ljud till en skrikande symfoni av harmonier. Vissa synthesisers är vanligt förekommande inom technomusiken. Den mest framträdande av dem alla är förmodligen Rolands TB303, en bassynth med ett väldigt säreget knorrigt ljud som till stor del har gjort technomusiken till vad den är idag. Utöver denna maskin används trummaskinerna TR808 och TR909, bägge två från Roland. Technon är inte avsedd att vara en lyssningsmusik, det är en strikt dansmusik. Detta är i sig själv ett själ till att musiken är så monoton. För mycket förändringar i musiken stör den som dansar i sitt mål att komma in i trance. Den monotona rytmen gör att dansaren mycket lätt fastnar i ett rörelsemönster som han/hon sen har lätt att hålla sig kvar i. Musiken som innefattas i begreppet techno är väldigt spridd. Det är ungefär som att försöka generalisera begreppet pop. Inom technon finns någonting för alla, Detroit och Chicago-housen med sin hårda monotona bas. Goatrancen med asiatiska harmonier och drömmande ljud. Gabbern, som snarast kan kallas technons hårdrock. Det finns även ambient och electro som kan sägas vara technons svar på klassiskt musik. Begreppet är så stort att man skulle kunna skriva en hel bok om det. Jag hoppas att Ni har fått ett litet grepp om vad det handlar om.
Överst

Detroit 1985

1985 var egentligen inte året då allting började, men det var det året som ordet techno först kom att associeras med musiken. Men för att till fullo förstå utvecklingen måste man gå flera år tillbaka, ända till slutet av sextiotalet. 1967 började tre unga tyska ingenjörer experimentera med ljud under namnet Kraftwerk. De byggde sina egna synthar och skapade revolutionerande musikstycken, vars like tidigare sällan skådats. Tack vare deras inovationsförmåga började unga musiker runt om i världen vända sig mot den elektroniska musiken för att söka inspiration. Vad Kraftwerk började med kom att kallas syntmusik och vad som började väldigt uppfinningsrikt har idag stagnerat helt totalt och det är ytterst sällan något nytt inträffar inom synthscenen. I början av sjuttiotalet lyssnade mängder av USAs svarta på George Clintons sk Space Funk (Vilken i sin tur har gett upphov till den elektroniska R'n'B vi har idag). Space Funken spelade på den långa afrikansk-amerikanska associationen med rymdresor och science-fictionmentalitet (sk Mothership connection [Eluna:sid3:1995]). 1982 kom den levande hip-hop legenden Afrika Bambaataa ut med sin hitsingel Planet Rock som förändrade livet för många unga svarta musiker i New York och längs hela den amerikanska östkusten. Något liknande hade aldrig hörts tidigare; det var en blandning mellan den tyska synthen och amerikansk hip-hop. Ett år senare kom det Detroitbaserade electrobandet Cybotron ut med sin singel Techno City. Mannen bakom Cybotron hette Juan Atkins. Herr Atkins kommer att återkomma i technons historia många gånger. Både namnet Cybotron och låttitlen Techno City är taget från Alan Tofflers sciencefictionromaner. Trots att ordet techno kom redan 1983 kan man knappast kalla musiken för techno redan, med dagens måttstockar dvs. Det var inte en unik musikstil utan snarare en mix mellan hip-hop, synt och en del disco. De stora skivbolagen var mycket tveksamma till att släppa dessa nya artisters alster och det hela verkade nästan dö ut ett tag.
Överst

Phuture skapar framtiden

Då, året var 1985, bestämde sim tre unga män i Detroit för att revolutionera musikvärlden för alltid. Deras namn var Derrick May, Juan Atkins och Kevin Saunderson, senare kända som Phuture. Derrick May och Juan Atkins startade vars ett skivbolag, Transmat och Metroplex, bägge ännu existerande. De började släppa skivor i ganska låg upplaga och musiken spreds mest i Undergroundkulturerna i Detroit. Musiken som de kallade för techno bestod av Kraftwerks syntmusik uppblandat med en hel del funk. Att det hände just i Detroit har ingen någon förklaring på. Derrick May säger själv i The Face 1988: Musiken är som Detroit, ett totalt misstag. Det är som George Clinton och Kraftwerk som sitter fast i en hiss [The Face:nr 4:sid 22:1988] Ingen visste riktigt vad den nya musiken var eller vad man skulle tycka om den. Det som skilde den nya musikstilen från vad Afrika Bambaataa och Cybotron hade gjort var att det som nu kom inte bara var en blandning av två (eller flera) musikstilar, utan närmast en ny musikstil, en hybrid, en unik ras...
Överst

A trip around the world

Som sagt var började technomusiken i den amerikanska staden Detroit. Vid ungefär samma tid tog Discjockeys från grannstaden Chicago inspiration från den tidiga technon och skapade housen. Housen var betydligt mer stämningsfull och glad och blev högt uppskattad på bögklubbarna i Chicago. De mest betydelsefulla för den tidiga housescenen var utan tvekan discjockeysen Frankie Knuckels och Ron Hardy, båda två fortfarande verksamma inom housescenen. Anledningen till att musikstilen kallas house är förmodligen det faktum att den första klubben som spelade musiken hette, och heter fortfarande Warehouse. Ron Hardy började arrangera större och större tillställningar och fler discjockeys blev intresserade och började spela musiken. 1986 kom Roland ut med den berömda TB303:an som såldes i ett paket tillsammans med deras trummaskin TR606. Musikerna i Detroit och Chicago upptäckte de unika möjligheterna med dessa två instrument och började använda dem i musikproduktion. Instrumenten fick inte sin rättmätiga berömmelse förrän omkring 1987 då en musikstil inom housen uppfanns, nämligen Acidhousen. Acidhousen spreds från Chicago till klubbarna i New York och sedan vidare över Atlanten.
Överst

Musiken når Europa

Den nya musiken nådde England och det var först här man döpte den till Acidhouse. Många discjockeys spelade sin version av musiken på semsterön Ibiza. Engelska ungdomar upptäckte musiken och när de åkte hem vid sommarlovets slut, ville de inte sluta festa. Discjockeys började åka över till det engelska fastlandet och spela sin säregna musik. Gigantiska fester började hållas på landsbygden i Storbritannien samtidigt som musiken utvecklades från den stenhårda Acidhousen till en mer melodiös stil som rätt och slätt kallades acid. Arrangörerna bröt sig in i enorma lagerlokaler där de höll sina fester med hundratals ungdomar. Under sommaren -88 började festerna hållas utomhus på stora ängar och fält. Denna sommar är kultförklarad inom technosammanhang, för det var då allting exploderade. Gigantiska fester som Sunrise och Biology med tusentals ungdomar som dansade natten igenom fick festarna att döpa sommaren till The Summer Of Love. De engelska myndigheterna fick vid denna tidpunkt upp ögonen för den nya ungdomskulturen och förfärades. Festerna, som nu hade börjat kallas raves fortsatte dock obehindrade och bruket av narkotiska preparat så som LSD och ecstasy ökade, medan alkoholkonsumtionen var lika med noll. Under hösten 1988 spred sig danskulturen vidare till London och den började nu förändras. Den hade utvecklats ett steg vidare till trancen. Trancen var ännu mer melodiös och harmonisk än aciden och många musiker började blanda in långsamma harmoniska och drömmande ljud. New-age travellers, omkringresande människor som lever utanför samhället och bor i husvagnar och lastbilar började lägga till en mer orientalisk mystik över musiken. Från London spred sig trancen och technon vidare till Frankrike, där den aldrig fick något riktigt gensvar, från vilken den till sist landade i Tyskland. I Tyskland fick den nya musiken massiv respons och flera idag jättelika skivbolag som Harthouse och Eye-Q startades. Bägge dessa skivbolag startades av en tidigare syntmusiker vid namn Sven Väth. Från Tyskland spred sig musiken upp genom norden till Danmark, Sverige och Norge. Ett av de första ravepartyna i Sverige var Total Confusion som ägde rum i Göteborg våren 1989. Göteborg var en av de första svenska städerna som technon kom till. Efter ett tag spred sig fenomenet vidare till Malmö, Helsingborg och Stockholm. Dessa fyra orter är fortfarande de största inom den svenska ravescenen. Trancemusiken gick också i en annan riktning från Tyskland. New-age travellersen tog den med sig till det Indiska semsterparadiset Goa, en tidigare hippiekoloni. Enorma fester hölls på stränderna i månskenet och färgad sand lades ut för att höja effekten ännu mer. Det dröjde inte länge förrän de indiska myndigheterna förbjöd festerna, men än idag hålls dessa på hemliga ställen där myndigheterna inte kan nå arrangörerna.
Överst

Technons understilar

Under de följande 10 åren kom det till flera understilar till technon: Gabbern - Technons speedmetal. En mycket hård och aggressiv stil med sitt huvudfäste i Rotterdam där de själva säger att musiken motsvarar deras stressfaktor under arbetsveckan. Kom runt 91-92. Var som störst under 94-96 då de stora Thunderdomefesterna hölls i Tyskland. Ambient - Lugn och drömmande musik. Används som avslappning under och efter ett raveparty. Har funnits länge fast blev först uttalad techno under början av nittiotalet med hjälp av gruppen The Orb. Drum 'n Bass - Trummor och bas och inte mycket mer. Snabb och rytmiskt. har starkaste säte i London, men sprids nu över hela världen. Är mycket besläktad med breakbeaten som har funnits sen början av nittiotalet. Drum 'n Bassen kom dock inte förrän runt -95. Breakbeat - Snabba trumloopar och dova, knorriga ljud. Stilen blev uppmärksammad i och med The Prodigy från England. Stilen har dock nästan helt försvunnit sen sin guldera under de första åren på 90-talet. Goa-trance - En utveckling från den vanliga trancemusiken. Fick sitt namn från festerna i Goa. Har varit mycket stor sedan -94 och är idag den utan tvekan största i Sverige och nästan hela Europa. Garage - Snabb och full med energi. Kom runt 96-97 från London och har också den sitt starkaste fäste där. Sång förekommer även ibland. Trip-hop - En liten men stark stil som har funnits sen -91. Blandar techno med hip-hop. Har en liten men trogen skara anhängare. Mest kända gruppen är förmodligen The Chemical Brothers.
Överst

Myndighetsmotståndet börjar

Det tog inte lång tid förrän myndigheterna fick upp ögonen för denna nya ungdomskultur som samlade samman tusentals ungdomar för gigantiska dansfester. Föräldragenerationen visste inte vad som stod på och förfärades av musik och levnadssättet. Myndigheterna insåg sin "plikt" att stoppa dessa fester. Överallt i Europa var läget likadant, polisen stormade in på alla fester de fick nys om. Arrangörer sattes i fängelse och utrustning beslagtogs. Technoungdomarna förstod att något måste göras för att hålla kulturen vid liv. Festerna gick under jord, så som de en gång hade börjat i USA. Festerna hölls allt oftare i hamnens lagerlokaler och ett speciellt system utvecklades för att undvika polisinblandning. På biljetterna stod ett telefonnummer och vid en viss tid kunde man ringa det numret då en dator svarade och gav adressen till en mötesplats. Väl vid mötesplatsen mötte arrangören upp och alla åkte i samlad trupp till festen. Poängen med denna idén var att polisen var inte så glada för att slå till när det var mycket folk samlade på festen. Resurserna räckte inte riktigt till. Arrangörerna trodde att de hade vunnit, men ingen hade räknat med att Storbritanniens regering skulle visa ett sådant avsky för technokulturen som de gjorde med...
Överst

The Criminal Justice Act

1994 kom det engelska parlamentet med ett nytt lagförslag kallat The Criminal Justice Bill. Idén med själva lagen är myndigheterna håller en hög moral i frågan om lag och ordning [Tex3]. The Criminal Justice And Public Order Bill som den egentligen heter är ett 211 sidor långt lagtillägg som innehåller 171 punkter som täcker en hel del frågor. The Bill som den kallades, tar upp allt från unga förbrytare till taxirättigheter, men det som har orsakat mest uppståndelse är att den begränsar eller tar bort många av folks grundläggande rättigheter (vilka aldrig varit riktigt inskrivna i lagen). Det blev nu förbjudet att arrangera ravepartyn, att hålla demonstrationer och en misstänkt brottsling har inte längre rättigheten till tystnad. Alla aktioner som tidigare ansetts som civil olydnad blev nu brottsliga handlingar. Det var inte bara technoungdomarna som blev lidande av denna lag utan även travellersen, vänsterintellektuella, jaktsabotörer, trädkramare, etc, etc. Polisen har numera rätt att anhålla någon som de misstänker är på väg till ett raveparty och de har rätt att stänga ner vilken sammankomst som helst där risk för skadegörelse föreligger, även om skadegörelsen skulle vara nertrampat gräs. Fyra av punkterna i The Bill handlar enbart om rave. Med rave menas 100 eller fler människor som lyssnar på förstärkt musik bestående av "ljud helt eller dominerande karakteriserande av växlingar mellan olika repeterande beats" [The Criminal Justice Act Clause 63. 1994]. Polisen har rätt att beordra personer och deras fordon bort från marken, även om det är privat mark med ägarens tillstånd, om polisen anser att festen kan störa några av de omkringboende, eller förbipasserande. Polisen har samma rätt när det gäller två eller fler personer som misstänks förbereda ett rave, eller tio (eller fler) personer som misstänks vänta på att ett raveparty ska ta sin början, eller till och med de tio första som misstänks vara de första att besöka ett raveparty. Polisen har rätt att stoppa och genomsöka alla fordon inom 8 kilometers radie från ett raveparty. Om personerna i bilen misstänks vara på väg till festen kan dessa föras till stationen och hållas kvar i upp till 24 timmar. Straffet för att hålla ett rave är böter och kan medföra konfiskering av ljud och ljussystem samt fordon. Allt detta kan förstöras om myndigheterna så önskar och i detta fall måste ägaren betala kostnaderna för förstörelsen.
Överst

Protest stormen början

Mängder av demonstrationer hölls för att stoppa lagförslaget, men drottning Elisabeth II gav ändå förslaget laga kraft i början av november 1994 och lagen har inte förändrats sen dess. Protestaktioner har hållits ända sen dess, i England såväl som i övriga Europa. Lagen har blivit kritiserad av människorättsvetare och mängder av politiska organisationer, men än så länge verkar det som om lagen står fast. Tvärtom så har polismyndigheter i andra länder tagit The Criminal Justice Act som ett gott föredöme.
Överst

Polisen i Sverige

I Sverige har situationen inte nått lika långt, men polisen har bekämpat raverörelsen sen den fick fäste i Sverige runt 1989. Till sin hjälp har myndigheterna haft massmedia som har följt bekämpningen av technokulturen med feta rubriker och stora löpsedlar. Den riktiga "ravehysterin" kom dock inte förrän vintern 95-96 med tillslagen mot Docklands. Docklands var, och är, en klubb på Finnboda varv i Nacka. Arrangörerna var Anders Varveus och Mats Hinze (den numera ökände OS-bombmannen), två drogliberaler med ett förflutet i Frihetsfronten, en ökänd anarkistisk organisation. Docklands hade redan funnits i några år när polisen fick upp ögonen för den droghandel som försiggick på det gamla varvet. Nackapolisen gjorde ett tillslag och fann LSD, hasch och ecstasy inne på klubben. Trots att det var ett ganska litet beslag blåste massmedia upp det så enormt att det lät som om man hade raidat en smuggelbåt från Colombia. Bilder i TV visade upp alt som var beslagtaget. Vad ingen berättade var att cirka 80% av det som syntes i TV-rutan var lagliga medel så som Guarana, orientaliskt te, egyptiska cigaretter och druvsocker. Polisen fortsatte att raida Docklands vecka efter vecka och till sist i maj -96 stängde Docklands. Det har dock öppnats igen under nya former, men fortfarande är polisen där nästan varje vecka. Polisen kritiserades för deras våldsamma metoder, men det enda de säger till sitt försvar är att det är sånt som händer vid ett massingripande. Tack var "Docklandsfenomenet" blev det betydligt svårare för festarrangörer runt om i landet att få tillstånd och polisen var allt ivrigare att slå igen fester.
Överst

Vad hände med musiken

I massmedia hysterin försvann något mycket viktigt i frågan om ravepartyn. Medan alla koncentrerade sig på frågan och droger och poliser vad det ingen som frågade vad rave och techno egentligen var. Alla visste att ett raveparty det var ett ställe där droger florerade, men ingen visste vad musiken var. Som ett bevis på detta kan man se på en artikel skriven av poeten Maria Gummesson i DN den 26 februari 1996 där hon säger att Primal Screams Screamadelica var "ravekulturens manifest" och "The Shamen tillhör dem som producerar 90-talets mest framgångsrika ravepartymusik". Intill denna dag har jag aldrig hört någon låt av dessa två kommersiella grupper på en fest. När drum n' bass:en blev stor runt 95-96 var det ingen som skrev om det, men när en liten Fest utanför Helsingborg skulle hållas under midsommar -97 blev det löpsedlar, trots att festen aldrig blev av. Trots att massmedia och allmänheten aldrig uppmärksammade förändringarna inom technokulturen skedde dessa dock obehindrat.
Överst

Livsstilen techno

För många är techno inte bara en musikstil, utan även en livsstil. Ungdomar fastnar för kulturen och lever med den 24 timmar om dygnet. inom många andra ungdomskulturer kan man se vilken kultur personen "tillhör" genom hans eller hennes kläder och frisyr. Detta är dock något som inte gäller technokulturen särskilt mycket. Visst finns det speciella klädstilar som personifierar technon, men du kan lika väl gå runt i blåjeans och tröja som en sarong och batiktröja. Det som gör det till en livsstil är musiken. Musiken är allt för en "technokid" som vi kan kalla dem. Man formligen lever för musiken. Riktiga "festare" kan stå i timmar och lyssna på skivor i någon av de kultförklarade skivaffärerna, för att sedan köpa skivor för flera hundra och ibland tusentals kronor. Musiken släpps på både CD och vinyl, men för de riktiga festarna är det oftast bara vinyl som gäller. De mindre skivbolagen har varken pengar eller intresse till att släppa sakerna på CD. En annan sak som är genomgående för musiken är musikerna. Inom den vanliga musikbranchen exponeras ofta artisten med pompa och ståt och många skivor sälj bara på imageen. Inom technokulturen är det tvärt om. Musikerna släpper ofta under olika pseubdonymer och ofta vet man inte hur artisten i fråga ser ut eller ens var han kommer ifrån.
Överst

Festerna

Det centrala inom technokulturen är festerna, de så kallade ravepartyna. Dessa arrangeras ofta av ungdomar med dålig budget och endast en önskan om att få hålla en egen fest. DJ's kontaktas, ljudsystem hyrs och man påtar ihop egna flyers, flygblad som berättar om festen. För dessa ungdomar är det förödande om polisen gör razzior för arrangörerna har oftast inte pengar till att betala eventuella böter eller avgifter. Festerna är kända för att hålla på hela natten ,ibland även flera dygn, vilket dock inte är lika vanligt nu som det var för några år sedan. Detta är någonting som har fått den äldre generationen att uppröras. På festerna står det enorma högtalare uppsatta och ljuseffekter kantar lokalen. Mycket av ljuseffekterna blinkar i takt till musiken. Rökmaskiner sprutar ut rök samtidigt som stroboscopen blinkar så snabbt att alla rörelser uppfattas som ryckiga robotmanövrar. Ljudnivån är hög, upp till 100 dB. Blir man trött kan man gå ut i chill-outen, ett rum som är avsett att vara ett slags viloplats. Här kan man höra ambientmusik, lugn och harmonisk musik. Lysrör strålar ut ultraviolett ljus över rummet och floroscerande färger i olika mönster på kläderna strålar fram. På väggarna hänger UV-målningar på lakansväv, så kallade backdrops. Här kan man oftast också handlar något att dricka och kanske en frukt i smartbaren. Är man riktigt trött går det bra att lägga sig ner och sova en stund. På festerna är det en väldigt trevlig attityd. Människor är snälla mot varandra och bråk förekommer otroligt sällan. Festdeltagarna dansar var för sig, men är ändå förenade i en önskan att uppnå trans till musiken. När en människa uppnår trans kan det vara väldigt svårt att se om hon är narkotikapåverkad eller inte, därför tar polisen ofta det säkra före det osäkra och tar alla som det minsta påverkade ut.
Överst

Drogernas roll i ravekulturen

Idag används narkotika och många förknippar det med ravekulturen. För 30 år sen användes också droger fast då förknippades det med Beatles och The Doors. Slutsatsen är att varje gång en ny främmande kultur växer fram framstår musiken som lite farligare och man försöker hitta negativa saker för att hålla den på mer avstånd. Människor är rädda för nya saker som det finns för lite kunskap om. Men det är ungefär 10 % som tar droger på ravepartyn. 10% för mycket. De vanligaste drogerna är LSD och ecstasy. Jag hade tänkt att berätta mer om dom:

Ecstacy

Fakta: Kemiska beteckningen på vanligaste XTC-tabletten är MDMA - metylendioxymetamfetamin och den är många gånger starkare än heroin. Ecstasy är en syntetisk drog som framställs ur bl.a. muskotolja. Ecstacy och den kemiskt besläktade drogen MDA (Love drug), anses ge unika rusupplevelser som inte fås av övriga droger. Ecstasy är en stimulerande tablett som kan ge hallucinationer. Du blir även manisk och får en totalt förvrängd verklighetsuppfattning. Pris på gatan: 80-300 kr/styck i Sverige.

Effekter: Ecstasy ger ofta hallucinationer, sömnsvårigheter, allvarlig ångest och panikattacker. Man känner sig som i en annan värld och blir överaktiv. Hjärtat får jobba febrilt, pulsen och blodtrycket stiger. Alla syn-, hörsel- och känslointryck överdrivs. Självförtroendet ökar ock kan ställa till med en hel del: många tror att de är djävulen eller Gud och att de kan göra vad de vill. Drogen kan också ge dig muskelspänningar och kramper.

Skador: Man kan få kroniska hjärnskador, bl.a. på den del av hjärnan som reglerar känslolivet. Leverskador är också vanliga. Många får feber, 41 grader eller mer. Andra problem man kan få är känslokyla, passivitet, stora personlighetsförändringar och störd sexualdrift.

Så här påverkas:
Hjärnan: MDMA påverkar hjärnans blodflöde. Blockeras en liten bit helt och hållet dör den biten av hjärnan. Detta kan orsaka koma eller förlamning. Det kan också leda till hjärnskador som Parkinsons sjukdom eller senildemens. Hjärnan kan också svullna upp av att vattnet absorberas in i blodet istället för att njurarna ska göra av med det.

Käke, armar och ben: Tillgången av serotonin i hjärnan påverkas vilket kan leda till att käke, armar och ben kan fastna i muskelkramper.

Njurar och Lever: Förmågan att kontrollera kroppstemperaturen försämras och musklerna kan börja producera slaggprodukter som förs till njurarna så dom slutar fungera. Är njurarna ur funktion kan det leda till döden inom två dygn. Levern kan drabbas av gulsot eller hepatit som ofta leder till döden.


Överst

LSD

Fakta: LSD är precis som ecstacy en syntetisk drog. LSD är en hallucinogen drog vilket innebär att den framkallar hallucinationer. LSD förvrider sinnesintrycken och ger även speciella effekter som liknar vissa psykotiska fenomen. LSD säljs som små läskpappersbitar med tryckta motiv, ofta skumma figurer i grälla färger, eller som små microtabletter. LSD tas oftast genom munnen. LSD som sväljs tas upp av kroppen inom fem minuter. Den psykiska effekten kommer inom 30-90 minuter. Den verkar sen i åtta till tio timmar.

Effekter: Hörsel, lukt, smak och känsel förstärks, man upplever att man kan se ljud, känna lukten av ljud och höra färger. Man förlorar sin själv uppfattning och får en känsla av upplösningstillstånd, upplever gamla minnen. Vanliga saker som normalt inte betyder något får en symbolisk betydelse.

Skador: Upprepat bruk av LSD kan ge upphov till psykoser, på grund av den akuta förgiftningen, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga. LSD-psykosen kan följas av en svår depression med självmordstankar.

Överst

Min sammanfattning

Nu har vi kommit till den del av arbetet där jag ska ge min syn på problemet. Om du nu inte skulle komma ihåg vad det var så var frågan: är "ravefenomenet" enbart moralpanik eller är det befogat att polisen raidar festerna hela tiden? Jag hoppas att Du vid det här laget har fått en bättre bild av vad techno är och vad musiken betyder för oss inom kulturen den har skapat. Det är lätt att man får en skev bild av verkligheten när man läser tidningarnas artiklar om enorma knarkbeslag och polisrazzior. Jag har inte, och kommer heller aldrig, att förneka drogernas existens på festerna, men jag vill inte att en hel kultur ska dömd för vad en grupp människor gör. Technokulturen växte upp i Detroit, USA, en stad med enorma problem och ofattbar slum. Många har försökt ställa frågan varför och jag har min egen förklaring till uppkomsten av en så annorlunda musikyttring. Under sjuttiotalet kom punken och mycket av hårdrocken och bägge dessa musikstilar orsakade kraftiga omvälvningar inom musikvärlden, men de var egentligen bara variationer på redan existerande musikstilar. De var hårdare och snabbare, men instrumenten och arrangemangen var likadana. Med hip-hopen var det likadant; det var endast en variation på den ordinära musiken. För att till fullo förstå technons utveckling måste man se på var det kom ifrån. Som sagt var uppstod den i Detroit, där den skapades av unga svarta musiker. Dessa musiker levde i fattigdom på gatorna i slummen där mord, misshandel och narkotikabrott tillhörde vardagen. Hip-hopen som sades vara de svartas musik började bli kommersiell, där brottsligheten glorifierades och musiken började släta av. Discomusiken hade spelat ut sin roll och någonting nytt behövdes. Technomusiken kom som en objuden gäst till den amerikanska musikscenen. Ingen ville egentligen ha den, åtminstone inte de stora skivbolagen, eller de stora radiostationerna. Den fick aldrig något riktigt genombrott i USA, allmänheten var inte redo för den extrema musik. Det var heller aldrig pionjärernas mål att musik skulle attrahera allmänheten. De skapade musiken för att de unga och svarta behövde någonting att lyssna på och dansa till. Hip-hopen musiken var dock fortfarande för starkt rotad i de svartas medvetande så technomusiken fick inte sin chans förrän housen började spelas på bögklubbarna i Chicago. När den kom till Europa blev den snabbt sammanknippad med droger tack vare de engelska ungdomarna på Ibiza som missbrukade allt från LSD till amfetamin. Något som många dock har missförstått är sambandet mellan rave och drogerna i begynnelsen. De engelska ungdomarna hade tillbringat somrarna på Ibiza lång tid innan technon kom dit och hade missbrukat droger, långt innan technon kom dit. Technomusiken har sedan början haft sin lyssnarskara bland mer "alternativa" ungdomsgrupper. Eftersom dessa ungdomar ville ha sin musik för sig själva och förfärades vid tanken på att den skulle bli kommersiell, gjorde de sina egna små fester och höll dessa hemliga så att inte "fel" människor skulle komma dit. Polisen upptäckte vad som hände och myndigheterna förstod inte vad som stod på. Polis och myndighet är vana vid ungdomar som går ut på stan, dricker sprit och startar slagsmål; men vad man inte var beredd på var ungdomar som organiserade egna fester där de dansade till monoton musik hela natten och inga bråk utbröt. Man var helt enkelt tvungen att ta reda på vad som hände. Några civilspanare skickades ut och man upptäckte att det fanns narkotika på festerna! Äntligen kunde man hitta ett svar till varför denna subkultur existerade: det var så klart knarkets fel!
Överst

Staten är rädd för förändring

Myndigheterna blev självklart upprörda när de hörde talas om denna egendomliga dansorienterade kultur. Vad har de för mål? Är de farliga? Varför måste de dansa så länge? Efter en av de första razziorna, i Göteborg 1989 kom det stora artiklar i kvällspressen om "Ravepartyna - Knarknästena". Festerna målades upp som något hämtat ur en skräck-detektivroman; konstig musik, droger, tryckande, på snudd till skrämmande stämning och helt utan kontakt med verkligheten. Det är först nu vi kommer in på den förföljelse jag vill kalla det för. Technomusiken skapade en så kraftig reaktion hos myndigheterna att många felaktiga beslut fattades och många av våra självklara rättigheter kränktes. Varhelst det var ett rave var polisen som kom instormandes och slog ner allt motstånd. Skivor förstördes, arrangörer och festare blev utsatta för polisbrutalitet. Massmedia är till stor del ansvariga för denna hetsjakt som gav poliserna något att göra på helgerna. Men frågan är om det ledde någon vart. Myndigheterna i allmänhet och poliserna i synnerhet säger själva att de gjorde dessa razzior för att bekämpa knarket på festerna. Har drogmissbruket i samhället minskat sedan början av nittiotalet. Jag tror inte det. Jag har inga siffror att stödja mig på men jag vågar satsa på att det var ökat med kanske 30%. Anledningen till detta har myndigheterna sig själva att skylla för. Hur kan man säga så frågar sig säkert många. Men innan du dömer mig så läs min förklaring: Myndigheterna upptäcker att en ny subkultur har dykt upp i Sverige. De spelar konstig musik och dansar nätterna genom. De styrande skickar ut undersåtarna inom poliskåren för att undersöka vad detta nya fenomen är. Utan att ha en aning om vad kulturen handlar om avlägger poliserna sin rapport om att det finns narkotika på festerna. Vad man dessutom måste ha lagt märke till är att det aldrig förekom några bråk och att ungdomarna agerade trevligt mot varandra och alla var glada. Detta måste enligt polisen också bero på drogerna, eftersom när ungdomar normalt träffas på stan uppstår det alltid bråk och dispyter. Myndigheterna känner att denna nya subkultur är hotande, precis som hippiesen på sextiotalet och punkarna under sjuttio- och åttiotalet. Nästan ingen i hela Sverige känner till det här nya fenomenet och en enkel jämförelse med gatuvåldet torde rimligtvis göra valet av handlingplats ganska enkelt. Raida en fest med hundra ungdomar som dansar eller hindra gatuvåldet? För mig faller svaret ganska enkelt, men för poliskåren var det tydligen tvärt om. Festerna började raidas och media snappade upp vad som hände. Rave och med detta ord drogerna, blev snabbt ett välkänt faktum. Ungdomar blev sugna på denna spännande otillåtna kultur och genom de dåliga artiklarna trodde de att drogerna var en självklar del av bilden. Även om man inte gick på festerna kom drogerna på tal igen eftersom de nämndes i varenda blaska i Sverige under denna tid. Jag är för mig själv helt övertygad om att utan allt snack om drogernas farlighet hade vi haft ett betydligt mindre drogproblem i Sverige. All information om detta förbjudna skapar bara nyfikenhet. Den verkliga anledningen till att myndigheterna har agerat så hårt mot technokulturen tror jag beror på att staten är rädd för förändring...
Överst

Problemet ur ett globalt perspektiv

Vi tror alla att vi lever en demokrati där alla har rätt att säga vad de vill och göra vad de vill utom i de fall då vi begår en brottslig handling. Vad jag tror är att vi alla lever i en illusionerad drömvärld när vi tänker så. Som en jämförelse kan vi ta det gamla DDR som vi alla vet var en kommunistisk förtryckarstat, åtminstone näst intill. I DDR fick man inte säga vad man tyckte, då kunde man riskera åtal som kunde sluta med fysiskt bestraffning, ibland i form av en kula. I västvärlden har vi det inte likadant, men systemet är skrämmande likt. Det som inte passar inom de "normala" ramar som samhället har satt blir utsatt för förföljelse. Det handlar inte bara om technokulturen. Tycker du annorlunda, beter dig annorlunda eller rent av klär dig annorlunda riskerar du att bli utsatt för allmän förföljelse och statens ogillande. Det räcker med att vi tittar på de olika politiska inriktningar som styr västvärldens länder. Det kvittar egentligen vem som sitter vid makten, inget förändras egentligen. Sverige och Storbritannien är utmärkta exempel på sådana länder. Att det finns droger på festerna är bara ett svepskäl för att tysta ner en hel kultur som säger nej till det etablerade samhället. Människorna inom technokulturen var inte nöjda med det som var normalt. Det räckte inte med den normala musiken, de normala festerna eller de normala åsikterna. Enbart för sin egen skull ställde dessa människor sig utanför samhället för att få lyssna på sin musik. De brydde sig inte något nämnvärt om vilka som styrde och ställde eller vad som var inne eller ute. De enda de ville var att få vara ifred. Staten såg vad som hände, en del av en generation ställde inte längre upp på vad politikerna sa. De brydde sig inte om samhällets normer och detta skrämde vettet ur politikerna. Något måste göras. I Storbritannien löste man det på ett så enkelt sätt att man lagstiftade mot dessa grupper. Det var inte länge tillåtet att stå utanför samhället, även om dessa människor inte försökte bekämpa det, utan helt enkelt inte brydde sig. I Sverige har vi inte kommit så långt, men det som i England är lagstift är i Sverige policy hos polisen. På polismässan i Nacka -97 sa chefen för Ravekommisionen att om valet stod mellan att arrestera en misstänkt drogpåverkad technoungdom eller att gripa en heroinlangare med tio kilo heroin skulle polisen i alla situationer välja den förste. Detta är ju helt enormt. Det är inte bara det att de bekämpar kulturen indirekt genom att vägra ge tillstånd till fester utan de säger helt öppet att de låter en sån mördare som en sådan langare är, gå fri bara för att gripa en dansande kille eller tjej som kanske har tagit droger. Över hela världen är technokulturen utsatt för förföljelse. Det finns inget land där kulturen egentligen är accepterad. Jag tycker det är enormt att man bekämpar en enskild kultur på ett sådant sätt när nazism och rasism vinner mer och mer gehör utan att myndigheterna gör mer än tafatta försök att stoppa utveckling. När polisen stormar en nazikonsert börjar åklagarmyndigheter tala om åtal för massingrepp, men när ett rave raidas hör man inte ett ord om dessa saker. Bekämpningen har gjort att många av de äldre festarna har gått tillbaka under jord och "vanliga" ungdomar går på de större, kommersiella festerna. Drogmissbruket har ökat i hela samhället och musiken som för många betyder allt för andra helt enkelt betyder en ursäkt för att få ta droger...
Överst

Vad händer sen?

Var är technokulturen på väg nu då? Min gissning är att den kommer att delas upp i två skilda grupper. En grupp, där människorna som älskar musiken finns, kommer att gå under jord och festerna kommer att fortsätta utan insyn från myndigheter eller massmedia. Den andra grupper där "innemänniskorna" håller till kommer att explodera. Klubbar runt om i världen kommer att spela enormt mycket technomusik de närmaste åren för att sedan lämna plats åt nästa innegrej. Den första gruppen kommer att fortsätta med sina fester tills ingen längre lyssnar. Man kommer inte att bry sig om varken polis, massmedia eller politikers vansinnesbeslut. Det enda som kommer att ha ändrat sig från vad technokulturen handlade om från början är att dessa människor kommer att bära en avsky inom sig. En avsky för poliser. En avsky för myndigheter. En avsky för staten. För oss inom denna kultur betyder musiken allt. Polisen kan beröva oss våra rättigheter. De kan stänga våra fester. De kan tvinga oss att gå under jord, men de kan aldrig, aldrig ta vår musik ifrån oss...
Överst

Slutord

Detta arbetet har lärt mig väldigt mycket om technokulturen och staternas bekämpning av den. Det har varit intressant och lärorikt, fast samtidigt ganska hårt då materialet ofta är undangömt i små skivtillägg och skumma internetadresser. Något som jag har lärt mig extra bra med det här arbetet är att kunna kritisera saker jag läser och att kunna läsa mellan raderna. Technokulturen, som jag säger mig tillhöra, har gjort sina misstag, sina brott och vissa av polisens aktioner har inte varit helt orättfärdiga. Jag trodde att polisen gjorde sitt jobb förutom att de kanske överdrev sin pliktkänsla lite väl mycket, men efter att ha satt mig in materialet ordentligt tillsammans med samtal med andra technomänniskor kom jag fram till det skrämmande faktum jag har med i min egen sammanfattning. Att staten faktiskt kan tänka sig förföljelse av en enskild kultur.
Överst

Källförteckning

Författare Titel Förlag Larsson, Sara Techno, musiken, dansen och scenen Tidens Förlag Deacon, Rob Trance Europe Express 3 The Total Record Company Eluna Acidhouse Okänt Eluna Techno Okänt Internetadresser http://www.hyperreal.com (Internationell technosida) http://www.techno.org (Svensk technosida) http://w1.425.telia.com/~u42502044/ (Svensk technosida - Finns inte längre) http://www.ravekommisionen.suger.net (Svensk antipolissida - Finns inte längre) http://www.can.se (Can´s Hemsida)


Överst

Tillbaks till min hemsida

E-MAILA MIG