ULTRALÖPAREN TOG SIG IN I GUINNESS REKORDBOK

 

- Löpare som löpare, tänkte damerna i Adaks vävstugeförening och gjorde ett världsrekordförsök i stafettvävning under Lapland Ultra-loppet i Adak. Nu har rekordet godkänts och kommer med i Guinness Rekordbok.

 

En del av medlemmarna i Adaks vävstugeförening med diplomet från Guinness Rekordbok
 och en bit av Ultralöparen som vävdes under Lapland Ultra-loppet år 2000.
 Övre raden fr v: Maj-Britt Solfeldt, Ulla Öhman, Ninni Forsberg.
 Nedre raden fr v: Elisabeth Svahn, Lena Solfeldt, Gerd Brännström och Berith Örnered.

 

 

 

Adak är en by på ca 200 innevånare i norra Västerbotten. Här har man sysslat med vävning i sin vävstuga i många år. Intresset för vävning är rätt stort och där finns också en kreativ och aktiv vävstugeförening på 25 medlemmar. Åtminstone en gång i veckan träffas medlemmarna för att väva och diskutera nya idéer. För idéer har man gott om i föreningen.

Man har gått snickarkurser (!), haft hantverksmässor och loppmarknader. Så kom då idén om att göra något i anslutning till det ultramaratonlopp på 10 mil som anordnas i Adak. Man beslöt att prova slå ett världsrekord i stafettvävning under tiden som maratonloppet pågick.

Sagt och gjort, två av medlemmarna, Åsa Gustavsson och Elisabeth Svahn designade en löparväv. Färgerna i väven symboliserar vad löparna ser efter loppets sträckning. Olika blå och gröna färger efter sjöarna, älven och skogen, grått och brunt efter asfalten och gruset och färger från blommor och andra växter finns också som inslag i varpen som gjorts i cottolin.

 

I form av studiecirkel gjordes allt förarbete till världsrekordlöparen och när starten gick var allt klart för vävning. En varp på 40 meter fanns i vävstolen och det beräknades räcka till hela loppet. Från första starten klockan 18.00 på fredagen, tills siste löparen gick i mål på lördagseftermiddagen, en tid på nästan 23 timmar, stannade aldrig vävningen av.

För att få arbetet i vävstolen att fortlöpa hela tiden arbetade man två och två i tvåtimmarspass och turades om att spola det oblekta lintovade garnet till inslag och att sköta vävningen i tuskaft. Kontrollanter till rekordet lånade man från Lapland Ultras tävlingsledning som regelbundet gjorde besök i vävlokalen och såg till att arbetet fortgick som det skulle.

Resultatet blev en löpare på 15 meter och 57,5 centimeter. Löparen kontrollmättes och sedan klipptes den upp i lämpliga bitar och såldes till Lapland Ultra. De använde dessa unika löpare som pris till vinnarna i årets upplaga av ultramaratonloppet. Ett uppskattat pris som ju inte blivit mindre värt av att rekordet blivit godkänt.

 

Glädjen över världsrekordet är förstås stor inom föreningen. Det är första gånget ett världsrekord slagits i byn och att det just blev vävstugeföreningen som står för detta bevisar bara en sak: Att med kvinnokraft, tillräckligt galna idéer och gemensamt arbete så kommer man till och med i Guinness Rekordbok.

Den nyaste idén inom föreningen är att väva ett bredband med material från bredbandsgrävningen som sysselsatt hela byn sommaren 2002. Hur den nya skapelsen kommer att se ut är det ingen som vet, men att det blir en annorlunda väv är helt klart.

 

                                                                                       ANNIKA JOHANSSON

 

>Text och bild tidigare publicerat i "Vävmagasinet" nr.1 2002. Visas här med tillstånd av tidningens  chefredaktör Ingalill Johansson och artikelförfattaren Annika Johansson.