Embryot till vad som skulle bli KJELL ÅKES ORKESTER föddes via en lärarshow på Norra Örnässkolan i Luleå. Åke Selinder och Marie Landström var med redan från början och om jag minns rätt så framfördes endast en låt (som Åke gjort) : "Lgr 80". Förmodligen lät det ganska illa men vi tyckte att det var så kul så vi beslöt oss för att försöka fortsätta spelandet i någon form.

Nu händer saker i rask takt. Janne Söderberg (en sångare med guldstrupe) samt Thomas Lindh (gitarrist) börjar jobba på Örnässkolan och den första uppsättningen av bandet DIZZYPLINE har formerats:

Marie Landström (trummor, sång), Lilian Olofsson (bas), Thomas Lindh (gitarr) Jan Söderberg (sång, gitarr), samt Åke Selinder (gitarr, sång)

Sånganläggning för 15 000 kr inhandlas men fortfarande saknas ett trumset. Första gaget (500 spänn) trillar in och i augusti hamnar vi i lokalpressen där en känd rockrecensent skriver "näst intill godkänt hög klass"

Lilian lämnar bandet och Kjell Selinder (Åkes brorsa) tar över basspelandet. Kjelle kommer närmast från det kultomspunna bandet "KJELL SELINDER AND HIS HARDROCKING NEIGHBOURS". Som en skänk från ovan brinner en musikaffär upp i Luleå och ett rökskadat trumset (Pearl) för 1100 kr kan inhandlas. Dock saknas ett stativ för att hänga upp pukorna vilket Janne lätt fixar genom att såga av ett cykelstyre. Detta trumset med inkluderande cykelstyre används än i denna dag !!

Under våren har vi en spelning uppe i Kiruna och får för oss att vi skall byta namn till STUDS vilket inte var särskilt smart eftersom ett band från Stockholm redan hade det namnet och en del kirunabor blev överraskade över det nya soundet på denna grupp.

Nytt namn spånas fram och efter att ha förkastat "NISSE GARAGE" och dylika namnförslag enas vi om "HÖR OCH HÄPNA" som bla genomför en dansspelning där delar av publiken begär vals, hambo och schottis och dylikt varför vi helt utan skyddsnät "raj-rajar" oss igenom dessa danser. Tyvärr finns detta förevigat på band.

Janne Söderberg lämnar bandet för att börja med "NORRA CUST", ett rutinerat dansband med många spelningar. Efter en lång rehabilitering och träningsdos återuppstår namnet "DIZZYPLINE" och vi vågar oss till och med på att medverka i "dansbandsforum" i Piteå. Fyra rosa kavajer inhandlas som scenkostymer. Dessa kavajer kommer fram ibland när vi vill nostalgitrippa lite grann.

Under våren har vi den stora glädjen att hälsa en keyboardist välkommen in i bandet nämligen Björn Råberg som höjer kvalitén på bandet betydligt.

Senare under hösten kan dessa låtar höras i Riks-P3 i ett radioprogram av Kjell-Peder Johansson (numera programledare för "Karlavagnen" i P4)

Under hösten lägger Thomas Lindh gitarren på hyllan och ersätts av David Lövkvist, en bodensare med förflutet i olika rockgrupper (MARCH BROWN bla).

De rosa kavajerna ersätts av mörkgröna skjortor samt svart slips och med David på gitarr får DIZZYPLINE ett rockigt sound.

Året innehåller några rockiga spelningar och några mera dansaktiga spelningar. På Jokkmokks marknad var det samedans i Nomadskolan och att spela "Johnny B Goode" till 80 rockande samer var en höjdare.

Någon i bekantskapskretsen tyckte inte att vi var så rockiga utan föreslog att vi lika gärna skulle kunna heta KJELL ÅKES MED MARIE. Vi tog honom på orden och antog detta dansbandsnamn samt tryckte affischer och vykort med foto taget hos en "riktig" fotograf. Nu skulle spelningarna rasa in och mera proffsig attityd antas.

Satsningen gav frukt och i november detta år hade vi en av våra få krogspelningar på Hotell Sparta i Älvsbyn.

Alla av årets 11 spelningar genomfördes utan synthare eftersom Björn ofta var upptagen på annat håll och inte riktigt officiellt var medlem av bandet. Detta gav ett gitarrbaserat sound som inte gick hem i alla läger. Som exempel kan nämnas att efter en älgfestspelning kom en kvinna fram och tackade för dansen genom att riva sönder ett av våra fina idolkort och kasta flisorna över oss. Vi insåg då att för att lyckas i dansbandsbranschen måste man ha en synthare …..

Ett rekordår när det gäller antal spelningar (22 stycken). Det var bröllop, firmafester 50-årskalas, same-SM i Porjus mm mm.

Detta år konfirmeras det koncept som fortfarande gäller i orkestern nämligen att ha en "flytande" bemanning på synth. När en spelning dyker upp börjar vi med att ringa Björn och om han inte är tillgänglig går frågan vidare till nästa man på en lista bestående av nio personer.

I oktober detta år gör David Lövkvist sin sista spelning med oss och bandet är nere i fyra medlemmar vilket än i denna dag gäller

Inte så mycket att rapportera förutom att Björns synth gick sönder när sotflagor från majbrasan dalade ner under en spelning på Skurholmsberget.

1990 och 1991

Det rullar på och vi spelar på samma typ av tillställningar som vi alltid gjort och alltid kommer att göra. På listan över de som spelar synth med oss syns namn som Jan Sandström (musikprofessor), Anders Bergsjö (arrangör och fagottist), Crister Engberg (filmskapare), Monica Åhslund (körledare), Jan Söderberg (Norrbottens dansbandskung), Thomas Isaksson (superslagverkare), Anders Granberg (entertainer) och Owe Hansson (musiklärare)

Vårt mixerbord och våra högtalare har fått stå pall för många smällar vid det här laget och är tämligen slutkörda. Vi investerar tungt i en 16-kanals mixer och Peavey-högtalare. Under hösten slår lågkonjunkturen till och 5 spelningar ställs in.

Ett lågbudgetalternativ utformas i form av en trio utan synthare och med Marie på congas. Denna trio har under åren haft spridda spelningar. Bland annat hade vi nöjet att kompa Ronny Eriksson på en låt (Spara sista dansken till mig) när vi spelade lite pausmusik under ett av hans stå-upp-framträdanden.

Under hösten hamnar vi i Svenska Dagbladets söndagsbilaga som gör ett reportage om Janne Sandströms förehavanden i vårt band ibland.

I övrigt kan nämnas att vi hade tre bröllop att spela till under sommaren så folk måste ha varit ovanligt giftassugna detta år.

Någon gång i dessa tider runt mitten av 90-talet kändes namnet KJELL ÅKES MED MARIE lite ute varför vi korrigerar namnet till det nuvarande KJELL ÅKES ORKESTER, ett namn som vi förmodligen kommer att behålla fram till det att vi lägger av med spelandet.

Det rullar på med 40-årsfester, bröllop och surströmmingsfester. I augusti detta år drabbas orkestern av sorg då Kjells fru Ann-Christine går bort i leukemi endast 42 år gammal.

Ett motigt år då tingen var emot oss. En överförfriskad man dansade in i mixerbordet och tippade omkull ett antal grejor i förbifarten. En kanal på mixerbordet spökar och åstadkommer missljud i anläggningen. Strul med ett gage som försenas och knappt betalas ut. Tur att vi bara hade sex spelningar detta år…

Ett år som domineras av 40-årsfester. KJELL ÅKES ORKESTER börjar komma tillbaka efter en liten downperiod.

Vi håller vårt snitt på nio spelningar per år och är till och med ute i farten trots att termometern visar –42 ° C. Under sommaren växer tanken till att samla ihop vårt studioinspelade material från 1993 och 1994 och komplettera med lite nya låtar till en CD-platta för att dokumentera orkesterns verksamhet i en slags milstolpe.

Vi är överens om att kalla CD:n för Fritt fram trots att vi vet att Lill Lindfors redan gett ut en platta med detta namn. Vi slår på stort med releaseparty där drygt 100 gäster höll i gång till framåt småtimmarna. Resultatet av inspelningarna kan avlyssnas på annan plats på denna hemsida. Bilder från releasepartyt finns också att titta på.