Vad är grunden för en vinylskiva, en CD-skiva och en remastrad CD-skiva? Kanske det framgår om jag beskriver fyra olika fall:

En vinylskiva
Materialet har spelats in på en analog rullbandspelare, ofta på ett väldigt brett band och kanske med en förfärlig massa kanaler. Bandet medför alltid brus, lite dropouts (luckor) och annat skräp. Därefter mixas materialet ned till ett annat band, ett analogt masterband. Då tillkommer ännu en upplaga med brus, dropouts etc. (Jämför med när du kopierar kompisens kassettband. Ditt blir alltid brusigare än hans/hennes.) Sedan görs en pressmatris från mastern. Återigen blir det försämringar, nu kommer det till en del vinylrasp. Slutligen pressas vinylskivan från matrisen och då är resultatet ännu raspigare. (Det finns även direktgravering till vinyl, då man hoppar över matrisen.)

En CD som spelas in idag
Materialet spelas in på en digital rullbandspelare, också med en förfärlig massa kanaler. Den digitala tekniken gör att man slipper brus, dropouts och annat som kommer från själva bandet. Materialet mixas så ned till ett digitalt masterband. Tack vare den digitala tekniken sker inga försämringar av ljudet i detta steg. (Jämför med när du kopierar kompisens CD. Din låter lika bra som hans/hennes.) Sen sker själva pressningen av CD-skivorna och här sker heller ingen försämring. Du får i din hand en välljudande, så gott som brusfri CD. (Eventuellt brus härstammar från själva inspelningen, via dåliga mikrofoner etc.)

Första CD-utgivningen av en vinylskiva
I första läget prånglar skivbolagen ut skivan på CD, snabbt och billigt, utan en massa extrajobb. Då utgår man från det analoga masterbandet, alltså steget innan någon vinylskiva över huvud taget har gjorts. Det brus och annat skräp som finns på masterbandet följer med till CD-skivan. Dock slipper man ju allt som har med den raspiga vinyltillverkningen att göra och resultatet är märkbart bättre jämfört med ditt gamla vinylex.

Remastrad CD-utgivning av en vinylskiva
Är den gamla vinylen populär, kanske rent av en klassiker (som Kebnekajse II…), satsar skivbolaget tid och pengar på att remastra materialet. Då utgår man från det första (omixade) bandet, alltså med alla kanalerna fortfarande åtskilda. Där finns då första stegets brus och annat skräp som förstås följer med (eller ofta tvättas och repareras digitalt). Därefter mixas materialet ned till ett digitalt masterband. Det är detta som är själva remastrandet. Här slipper man då det brus och andra försämringar som den analoga nedmixningen ger. Till sist pressas CD-skivan från detta masterband och resultatet blir ofta en otroligt bra version av din gamla vinylfavorit.